Sida 77
BLEKINGE.
Pl. 33—35.
Allmogen i denna på leende naturskönheter rika provins skiljer sig egentligen i trenne sins emellan till lynne och lefnadssätt olika folkklasser. Skärgårdsbonden, som bebor öarne och närmaste kustlandet, bär stämpeln af sjömanslifvets hårda och farliga yrke. Han lefver och klär sig sämre än de andra, samt är mindre mån om snygghet i sin boning. Landsbygdens allmoge, som bebor medlersta delen af den smala provinsen, är den egentliga Blekingsbonden. Hufvuddragen i hans karakter äro raskhet, djerfhet, stundom äfven hårdhet. I umgänget är han oblyg, språksam och munter. Växten är smärt och lång, utseendet blondt samt i allmänhet vackert, synnerligen bland qvinnorna. I sin boning älskar han snygghet. De som lefva på skogarne åt Småländska gränsen utgöra en tredje art. De närma sig sina grannar Smålänningarna både till utseende, lynne och lefnadssätt och äro troligtvis invandrare från dessa bergstrakter. Af de trenne teckningar vi lemnat af Blekinges allmoge, visar den första eller pl. 33 en bonde och bondhustru från Jemsjö socken i Östra härad. Denna trakt, samt i allmänhet hela östra delen af Blekinge, är visserligen en af de vackraste nejder, icke blott i denna provins utan i Sverige. Den vestra delen, som gränsar mot Skåne, är deremot mindre rik på sköna belägenheter. Jemsjöbondens drägt visar tillika hela Östra Häradets. Allmogen kläder sig der till hälften som sjömän. Att den qvinna, med hvilken han talar, är en gift hustru, ser man af hufvudbonaden, hvilken här, som i många andra provinser, utgör kännetecknet på gifta ståndet och består då af en liten rund
