Sida 44
LAPPLAND.
*
KAJTUM.
Vi flytta nu Läsaren på en gång till Sverges högsta Nord, till den eviga snöns hem och till de nejder, der man kan säga att året ej har mer än en dag och en natt, der sommarens sol ej nedergår och den nattliga vinterhimmeln upplyses af ljus, hvilka Södern ej känner. Vi vilja göra ett korrt besök inom den trakt, der den folkstam kringvandrar, af hvilken vi i Pl. 18 och 19 lemnat teckningar. Den är en del af Luleå lappmark, som, med en vidd af 332 qv.mil, består af tvenne församlingar Jockmock och Gellivare, den förra med Lappdistrikterna eller byarna Sirkas och Turpun, den sednare med Norra och Södra Kajtum. Dessa namn beteckna egenteligen serskilda folkstammar, fordom mera än nu skilda i vext, utseende och lynne. Alla dessa äro till det mesta Fjell-lappar, hvilka ännu fortfara i fädrens gamla nomadiska lefnadssätt och tåga med sina hjordar oupphörligt fram och åter, dels inom sina Sockneområden, dels åt fjellen och åt Norge. Till Sjocks bylag räknas de lappslägter som från dessa skiljt sig och bebo skogslandet. De besöka sällan fjellen, idka ett blandadt lefnadssätt, hafva färre och sämre renar och äro i allmänhet fattigare.
Fjell-lapparnas antal aftager årligen, hvartill många orsaker medverka. Dels undanträngas de från skogsbygden och de lägre trakterna af nybyggare, hvilka för sina odlingar njuta skattfrihet på vissa år och andra förmåner; dels vållar ett i sednare tider förändrat och till en del mildradt klimat, att på många ställen snöfältens yta af solen smältes och antager en is-skorpa, hvarigenom Renen hindras att uppsöka
