Sida 5

INLEDNING.

Likasom man lär att rätt känna en menniska ofta först då, när man ser henne i dess hvardags-lif, i de ögonblick, då hennes vanor aflagt det yttre tvånget och hennes lynnen liksom glömma sig: så återspeglas äfven en nations karakter ofta bäst i dess enskilta lif. Detta åter framträder synbarast just bland de folkklasser, hos hvilka det egna och utmärkande icke af bildning och uppfostran blifvit bortblandadt eller bortnött. Den s. k. bildningen sträfvar att göra alla lika. Der den fått verka drager sig det individuela mera tillbaka och undangömmer sig för forskaren, hvilken då, att fullända teckningen af sin hufvudbild, måste i små delar och från flera håll hopsamla de spridda dragen. Hvarest naturen deremot utan tvång utvecklar sig, uttrycker ofta en enskild person eller slägt det helas karakter. Den närvarande tiden är dessutom barn af en förfluten och tager arf efter sin fader. I Sverige har arfvet af gamla minnen alltid varit heligt: det har oskingradt fortgått genom sekler. Norden betraktar ännu med vördnad sina hyddors stamtaflor; vanor och bruk räkna der höga ättartal. Vi hoppas att i de vandringsminnen från Ett År i Sverige, hvilka här meddelas, forskarens öga skall mötas af många välkomna drag, och menniskokännaren, som klagar öfver tidens förderf, kanske vid teckningen af Svenska Allmogens hemseder ännu icke sakna anledning till tröstande betraktelser.

Menniskan älskar minnesvårdar och ser gerna det förgängliga så länge som möjligt bevaradt. Hon söker tyda med lika begär det förgångnas hieroglypher som hoppets drömmar. Källan till det egna, både sorgliga och ljufva nöje, med hvilket hon i allmänhet fäster sig vid allt, som bevittnar en seger öfver tiden, ligger på en gång i hennes känsla af egen förgängelse och tillika i medvetandet af sin makt öfver den. Om Svenska folkets historia kan man dessutom säga, att den liknar ett träd, som, ur sin mellan klippor gömda telning, fritt och otvunget genom seklerna utvecklat sig. Ingen parasit växt har ännu utsugit dess urgamla märg: ingen påtrugad

Skannad sida 5