Sida 33
Helsingland
Delsbo äro mera egennyttiga, högdragna och styfsinta; de sistnämnda tyckas också vara de minst bildade bland dem alla.
Kärnan af Helsinglands allmoge är dock den i Jerfsö. Hos honom fortlefver ännu en anda af den gamle Svenska odalbondens ärliga, frimodiga väsende och raska beslutsamhet, förenad med den christliga fromhet, som mildrar och förädlar viljans kraft. Bland socknens invånare råder en allmän välmåga. Nya odlingar och hemmansklyfningar bilda årligen nya hushåll och boställen, ofta nya byar. Att visa huru hastigt folkökningen i denna socken fortgått, må nämnas, att den 1749 ägde blott 1940, på 1780-talet redan 2700, år 1815 — 3610 och räknar nu nära 4000 invånare. Välmåga föder lyx. Hos Jerfsöbonden, liksom hos Helsingen i allmänhet, röjer den sig synnerligen i byggnader och i kläder. De uppföra vid sina gårdar merendels stora tvåvåningshus med många rum, af hvilka naturligtvis de flesta stå obegagnade, ofta oinredda, då tillgångarna genom oklok beräkning, medtagits till sjelfva byggnaden. Stundom står under vintermånaderna hela det stora huset öde, och endast en mindre sidobyggning bebos. — Det förra blir på detta sätt ett slags sommarpalats. Ett bruk fordrar, att hvarje medlem af hushållet, äfven drängar och pigor, skall hafva hvar sitt rum till förvaring af sina kläder’ hvilka också, ofta till ett ej ringa antal, ses i prydlig ordning hänga kring väggarne. Allt i deras boningar utmärker renlighet och snygghet. Husgeråd, käril och kläder putsas med största omsorg. Då matmodren, på den väl skurade bordskifvan af furu, framsätter sina hvita träskålar eller mjölktråg och lägger deromkring de fint slöjdade träskedarna af en, förlorar anrättningen åtminstone ingenting af bordets utseende. Silfver, tenn och porcellin börja dock äfven från deras hvardagsbord uttränga de fordna träsakerna. Utom åkerbruk och boskapsskötsel är linodling socknens förnämsta näringsgren. I alla hus surra spinnrockar och slamra väfstolar. Tältduk förfärdigas både till stor mängd och särdeles godhet.
Klädedrägten, som i flera Socknar af Helsingland är olika, har inom Jerfsö från urminnes tider bibehållit sin gamla form. Den utmärker sig både hos karlar och qvinnor af deras kring armarna mycket urringade lifstycken med långa skörten; och hos de sednare af deras mössor som bestå af svart sammet, moire eller rosigt kattun med hög kam öfver hjessan och utskjutande bågar vid tinningarna — se Pl. 16. Kring kanten af mössan fästes en blå, väl stärkt rimsa, som ännu mer bidrager att gömma håret, en omständighet, hvilken i gamla tider ansågs nödvändig till
Källa: Project Runeberg ·