Sida 2
Inledning
ymp gifvit det främmande löf och blommor. Väl har stormen någon gång brutit här och der en gren; men kronan susar ännu frisk i vinden och krigets örn hvilar ännu i dess topp.
Några ord ur den Anmälan, med hvilken planen för detta verk framlades, taga vi oss friheten att här upprepa: »Den som forskar öfver försvunna tider och vill reda deras dunkla taflor, kan med stor vinst för sitt studium betrakta de bilder, som ännu någon gång landtbons gömda hyddor framställa. I aflägsna provinser, der ej en falsk odling hunnit gifva nya behof åt lefnadssättet eller ingjutit förakt för gamla af förfädren ärfda seder och bruk, finner ännu fornälskaren rika ämnen för sin forskning. Bland deras invånare vandrar han gerna. Han betraktar dem såsom lefvande monumenter af förgångna tider. I deras språk hör han ännu en gång ljuda emot sig toner at hans fosterlands äldsta modersmål, eljest förvaradt blott i sagans dunkla skrifter; i deras boningar, lekar, lefnadssätt eller klädedrägt möta honom drag, hvilka väcka erindringar om hvad historien förmäler från längesen förgångna tider. Den vördnad, med hvilken son eller fader bevarar, i den ärfda hyddan, ärfda bruk och vanor, förklarar möjligheten af en sådan genom sekler fortgående tradition. Sverige är ännu, kanske mer än något annat land i Europa, rikt på dessa, hvilka jag ville kalla lefvande fornminnen. Likväl börja de äfven der att småningom utdö; och det karakteristiska hos allmogen bortblandas och fördunklas af den inverkan, som härmningen från högre folkklasser på densamma utöfvar.»
Denna sista, tyvärr! sanna anmärkning uppmanar hvar och en, som nitälskar för kännedomen af Nordens fornverld och för allt hvad i en närvarande stund påminner om en förfluten, att snart samla de försvinnande dragen; att med konstens tillhjelp afteckna de ännu qvarstående formerna, innan tiden, hvars skepnad vexlar lik Protei, hunnit gjuta sig i nya.
Vår vandring bland landtbons enkla hyddor börja vi med Dalarne, Svenska frihetens fosterjord, det land, ur hvars skogar i farans stund Sverges räddning så ofta utgått, och hvars allmoge i seder, lynne och lefnad ännu bevarar mycket af det fria, öppna och redliga, sora fordom så skönt utmärkte Nordens söner. Vår väg leder oss genom Thorsång, Leksand, Rättvik, Mora och Elfdalens socknar.
*
Källa: Project Runeberg ·