Ett år i Sverige

med sin handel. Uppsyningsmän eller så kallade Landsprofosser förordnades, som skulle hindra all olaglig handel på landet. Då dessa medel icke hjelpte och deras landthandel fortfor, tillät Gustaf Adolf dem att bygga sig en stad och att, genom burskap der, förvärfva sig den rättighet de förut saknade. Så uppkom Borås, 1622. Den urgamla staden Ulricehamn eller, som han då hette, Bogesund blef sedermera en dylik samlingsort för kringfarande handlande. Men, genom dessa stadsprivilegier, uppkom endast en annan art af gårdsfarihandel, idkad af de handlande bönder, som dels flyttade till staden och blefvo borgare, dels endast togo derifrån sina rättigheter. Deraf uppstod småningom, hvad man nu kallar, Resehandlare — contingenthandlare, — hvilka, egentligen endast på marknader, i städer och öppna salubodar, hafva rättighet att föryttra sina varor. Den gamla, oinskränkta gårdfarihandeln fortfor att utan åtal, på gamla sättet, idkas af allmogen, hvilken ännu, som fordom, af länsstyrelsen erhåller sina resepass, utan att behöfva vara borgare i någon stad — en betydlig sportel för landshöfdingen i länet. Pass lemnas dessutom äfven af magistraterne, till och med af kronfogden vid vissa tillfällen. I Borås finnas borgare, som ej sjelfve idka någon handel, men hafva lemnat sin rättighet åt andra, stundom åt flera, hvilka, under sken att vara deras betjenter,, ströfva landet omkring med sina varor. Mången har sin hela bergning af sådan handel — med privilegier. Egentligen få de endast afyttra produkter af inländsk industri, som förfärdigas af allmogen; men de köpa och sälja äfven många andra, mest insmygda, varor, och exempel lär icke saknas på bönder, som hafva affairer directe på utländsk ort, Tyskland, Danmark och England.

Hvad jordens ofruktbarhet angår i gårdfarihandelns hemland, är den visserligen mer öfverklagad än verklig, och har, genom odlingar i sednare tider, mycket mildrats. Jordbruket drifves mest af qvinnor; under det männerna, största delen af året, äro borta på sina färder. Det norra, sädesrikare, Westergöthland, har för sin spanmål på Borås en gifven och besämd afsättningsort.

Om gårdfarihandelns skadlighet och det förderf den vållar, genom spridningen af lyxartiklar bland de lägre folkklasserna, utom andra menliga följder, finnes icke, hos någon rättänkande, mer än ett omdöme. Frågan om dess upphäfvande