Ett år i Sverige

I fordom timma, långt före Christi födelse, skall en tapper och stridbar Höfding, vid namn Alle, hafva styrt öfver en del af Småland. En gång hade han, med hela Småländska hären, mangrant dragit österut i härnad; endast qvinnor, barn och utlefvade gamle hade stadnat hemma. Då landet så var lemnadt utan försvar, kom en trolös granne, Danska och Skånska höfdingen Taxe, med en stor och väldig krigshär, härjar och ödelägger närmaste gränslandet och, efter några dagars obehindrad framfart, lägrar sig på nämnde Bråvalla hed eller på höjderna deromkring. Vid detta lömska och grymma anfall flydde alla, som kunde det, åt skogarna och bergen. Ångest och förskräckelse hade bemäktigat sig allas sinnen: men då framstår en ung qvinna vid namn Blända — en värdig sköldmö från dessa tider. Hon fattar det hjeltemodiga beslutet att hämnas på våldsverkarne och om möjligt förgöra den Danska hären. Genom skyndsamt utsända budkaflar sammankallar hon, till ett säkert ställe i granskapet, alla nejdens unga qvinnor och befaller dem att medtaga, jemte stridsvapen, så mycket dryckes- och matvaror, som de i hast kunde hopbringa. Då qvinnohären så var samlad, utväljer hon några af de raskaste bland dem — sannolikt äfven de vackraste — och begifver sig till Danska Höfdingen. Sedan hon föreställt honom det föga hedrande i företaget att anfalla värnlösa qvinnor, ber hon honom och hans tappre krigare hellre vara välkomna som gäster; hon ville nu på bästa sätt undfägna dem, med vilkor, att de fredligen skulle taga landet i besittning och landets qvinnor till sina hustrur, helst som dessa hade föga hopp att någonsin återse sina förra män eller fästmän, hvilka hade uttågat på en aflägsen och äfventyrlig härfärd. Utan att misstänka något försåt mottager Taxe de vackra flickornas anbud. Blända låter nu uppduka sina samlade förråd, och ett ståtligt gästabud börjar. Taxes läger förvandlas till ett dryckeslag. Svärden kastas å sido; dryckeshornen intaga deras ställe. De tömmas flitigt. Mjödet verkar och rusige insomna slutligen krigarne. Då framstörta, i skygd af nattens mörker, ur skogen de samlade qvinnorna. Anförda af Blända börja de ett förfärligt blodbad. Den fiendtliga Anföraren och största delen af hans krigare nedgjordes. De föllo ofta för sina egna svärd, dem qvinnorna ryckt till sig. Endast några få återkommo till sitt fädernesland att berätta nederlaget. Sin seger firar Blända,