Sida 62
Förste direktörerna vid Operan
De sex år, från den lrste juli 1812 till 26 Juni 1818, under hvilka grefve Qustaf Karl Fre-drik Löwenhjelm förde spiran inom operahusets murar, torde af många skäl få anses för en af teaterns lyckligaste perioder. Icke nog med att de återförenade kungliga scenernas konstnärliga betydelse i hög grad stegrades under hans insigts-fulla ledning; han sörjde äfven för framtida kontinuitet genom elevskolors inrättande och icke minst för konstnärernas ekonomiska tryggande genom grundandet af teaterns och hofkapellets pensionskassor. Själf en mångsidigt bildad roan och en verklig grand seigneur i ordets bästa bemärkelse, visste han att genom personlig älskvärdhet mildra trycket af den stränghet med hvilken han upprätthöll ordningen inom det af så många stridiga element bestående konstnärssamfundet och man kan tryggt säga att från hans tid daterar sig den ökade aktning, som alt mer och mer eröfrades åt skådespelarens hittils tämligen ringaktade yrke. Om ännu högvakten användes som tuktomedel för tredskande, så var det likväl alt mera sällan, och allt mera sällan inträffade också att »konungens borg» fick lämna skydd åt oordentliga sujetter, hvilka hotades af gäldstugan, om de satte foten utom dess murar. Väl bekant är också den utmärkta duglighet, den älskvärda urbanitet med hvilken han sedermera under många år representerade Sverige i Europas centrum, Paris, der han ända till 1856 var sitt lands trofaste försvarare
Källa: Project Runeberg ·