Sida 175
Förord ...
m öfver hafsytan; marken blir mörkare och växtligheten litet frodigare. Öfver låga buskar resa sig de 6 m höga pandanusträden. Deras rötter växa upp högt öfver marken; först därefter vidtager stammen, som snart åter delar sig och bär flera kronor med starka, långa blad och stora, röda frukter. Utom detta träd se vi öfverallt de tre till fyra gånger så höga kokospalmerna med sina väldiga, fjäderlikt delade blad och nötter, stora som ett människohufvud. Gå vi tvärs öfver ön till hafvet, vandra vi hela vägen genom en palmlund. Träden stå icke mycket tätt. Nästan ingenstädes finnes någon underskog, och kommer endast sparsamt på några spridda ställen. På tjugo minuter ha vi kommit tvärs öfver ön, hvars bredd således ej är stort mer än en kilometer. Åter utbreder sig för våra blickar det oändliga hafvet, hvars vågor majestätiskt rulla fram och skummande förlora sig på strandens hvita sand.
I skogen råder vanligen en djup tystnad, som blott afbrytes genom de vilda dufvornas kutter eller någon annan fågels läte. Någon gång slår sig en sjöfågel efter sin långa färd ned i toppen af en palm. Af däggdjur finna vi på hela ön blott en råttart.
Äfven af insekter finnas märkvärdigt få arter.
Nära byn varsna vi ett i jorden gräfdt hål. Vi se här, hur lagret af den fruktbara jorden är mycket tunt. Därunder ligger den hvita sanden och vidare den fasta korallklippan, öfver hvilken här klart vatten samlat sig. En därbredvid liggande skopa af kokosnötens skal säger oss, att vi äro vid brunnen. Den förste infödde, som kom oss till mötes, underrättade oss på sin brutna engelska, att vi förgått oss mot god sed, då vi utan att hafva gifvit höfdingen någon gåfva lupit omkring på ön. Sedan vi af det medtagna förrådet uttagit några högröda tygstycken, fiskkrokar, pennknifvar och små
till och med gräs före-
Pandanus.
Källa: Project Runeberg ·
