Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 2. Asien och Australien

Mongolisk ryttare.

Filtjurtet utgör mongolens rörliga boning, husdjuren hans oundgängliga existensvillkor. Åkerbruk idka mongolerna icke; i handtverk inskränka de sig till några nödvändiga husgerådssaker. Deras dagliga näring utgöres af tegelte, kokadt med salt och mjölk, en mängd olika slags mjölkanrättningar, den berusande kumissen (jäst, sur mjölk) icke att förglömma, slutligen fårkött och ibland kött af hornboskap och häst eller ändå mera sällan af kamel. I värsta fall förakta de icke själfdöda djur, i synnerhet fet boskap. Tillredandet af deras föda sker alltid på ett ytterst osnyggt sätt. Så kokas teet icke sällan i det uslaste vatten, fårinälfvorna till soppan tvättas vanligen icke, smöret är fullt med hår och smuts, kärlen aftorkas blott sällan efter måltiden, men i stället för handduk användes därvid torkad argal (kreatursspillning) ; träskålarna, ur hvilka de dricka te och soppa, slickas »rena» med tungan och bäras sedan å bröstet. Mongolernas glupskhet gränsar till det otroliga, så snart de ha tillfälle att lägga i dagen sin förmåga i den vägen; dock kunna de äfven ut-utstå hunger, då det gäller. De tvätta aldrig sin kropp;