Sida 142
Förord ...
lioiier människor med engelskt tungomål, hvilka, härstammande från samma ras som amerikanarne, utvecklat sig till en ny, men igenkännlig typ, lika med och dock skiljande sig från Yankee-bröderna i Amerika. Advance, Australia! (Gå framåt, Australien!) är koloniernas valspråk. De hafva visat, att de förstå att följa denna uppmaning, och de skola äfven fortfarande göra det.
I Queensland, norr och nordväst om Cardwell, där jag mest uppehöll mig, tyckte jag mig kunna särskilja tvenne ganska väl skilda typer af australnegrer, nämligen bergsbon och kustbon. Bergsborna fann jag vara till sin kroppsbyggnad betydligt öfverlägsna dem, som uppehålla sig vid kusten.
ga, buskiga ögonbrynen, de vidgade näsborrarna, den stora, lialföppna munnen och de svarta, glänsande ögonen gifva australnegern ett vildt, djuriskt ansiktsuttryck. Det kolsvarta håret är i ringa grad vågigt, ytterst sällan krusigt som hos Afrikas negrer. Vanligen skäres det kort med ett
Australnegern.
De äro dessutom mörkare, rent af glänsande svarta, med en jämn, man skulle kunna säga vacker hudfärg, då kustbon däremot är spensligare och ej fullt så mörk.
Australneger.
Hvad man omöjligt kan undgå att säga om rasen i dess helhet är, att den är vederstyggligt ful, med ringa intelligens samt nästan helt och hållet oemottaglig för civilisation. Kindbenen äro starkt utvecklade, pannan låg och bakåt-sluttande med oerhördt stora ögonbrynsbågar. De väldi-
Källa: Project Runeberg ·
