Sida 41
Förord ...
Infödingarne vid Lob-nor.
Vid sjön Lob lefva kara-kurtschinerna till ett antal af 70 familjer eller 300 individer i 11 byar. Detta antal var för icke så länge sedan ofantligt mycket större, och den lilla återstod af kara-kurtschiner, man nu finner, utgöres af dem, som lyckligen öfverlefvat kopporna. Deras förökning hindras af de ogynnsamma förhållanden, under hvilka de lefva.
Ehuru kara-kurtschinerna liksom befolkningen vid Tarim till den yttre typen förete en blandning af flera olika ansiktsbildningar, af hvilka många påminna om den mongoliskar rasen, är dock den ariska typen förhärskande, ehuru ingalunda ren. Så vi dt jag finner, äro följande kännetecken karakteristiska för kara-kurtschinerna: medelstor eller liten växt, svag kroppsbyggnad med insjunket bröst, jämförelsevis litet hufvud med regelbunden skalle, utstående kindben och spetsig haka, klen skäggväxt, ofta tjocka, liksom ut-och invända läppar, utmärkta, hvita tänder och en mörk hudfärg.
Då den resande färdas nedför den slingrande, vassrika Tarim, märker han plötsligt vid stranden tre eller fyra båtar och bakom dem en öppen plats, där några fyrkantiga rörskjul äro uppslagna. Det är en by. Så snart invånarne få se främmande människor, gömma de sig, men titta förstulet ut mellan kojornas rörväggar. Då de märka, att båtarnas roddare äro deras landsmän, komma de ned till stranden och hjälpa till vid landningen. Man ser sig om på stranden — öfver allt moras och vass-snår, ej en torr fläck. Vilda änder och gäss plaska i boningarnas omedelbara närhet och midt i en af dessa byar bökade ett gammalt vildsvin. Så föga likna kara-kurtschinerna människor, att icke ens det försiktiga djuret fruktar dem.
Deras boningar äro rörkojor, hvilka äro så dåliga, att de ej ens skydda för regn och solsken, mycket mindre mot ovädersstormar. Genom väggarna blåser vinden lika lätt som genom de utanför växande vass-snåren. I några kojor fann jag ännu i medlet af mars marken frusen under rör-
Källa: Project Runeberg ·
