Tillbaka Read Runeberg

Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 2. Asien och Australien

Originalsida 76
Originalsida 76
Originalsida 76
Originalsida 77
76–77

Sida 76

Förord ...

Kao-li-mön, Koreas port.

Blott på ett enda ställe vid hela den kinesisk-koreanska gränsen är samfärdseln tillåten mellan kineser och koreaner och detta endast vid de bestämda marknadstiderna; det är vid Kao-li-mön, Koreas port.

Jag kom söderifrån och väntade att få se en större ort med gränsmur och fästningsport eller åtminstone en väldig byggnad. Men jag fann intet af allt detta. Det berömda Kao-li-mön är ett litet vakthus med en smal genomgång. Därbredvid ligga åt väster några kinesiska värdshus och magasin, åt öster koreanernas varulager under bar himmel. Stället ligger i en- liten dalgång, hvars bäck flyter till den stora koreanska floden Yalu-kiang. Dalen är omgifven af höga granitberg, som likna en väldig fästning och utgöra en utmärkt gränsskillnad. Den smala dalbottnen är betäckt med åkrar, och många byar ligga ibland dessa; en väg för tvåhjuliga åkdon slingrar sig fram genom den. Så fortsätter vägen ända fram till vakthuset, där den går tvärs öfver dalen; öster därom utvidgar sig dalen. Men dalbottnen är icke längre odlad, och intet hus synes; det är blott en vidsträckt gräsmark, genom hvilken en gångstig slingrar sig fram. En liten graf, som från vakthuset går tvärs öfver dalen, skiljer dessa båda områden: i väster odling och bebodda orter, i öster vildmarken.

Detta tillstånd är en följd af den egendomliga gränsregleringen mellan Kina och Korea. Under förflutna århundraden inföllo koreanerna ofta och plundrade de kinesiska gränsområdena, och först sedan kineserna med stor kostnad ditfört stridskrafter, lyckades de för den gången fördrifva röfvarhorderna. Mer än detta kunde kineserna aldrig vinna, ty att fullständigt •underkufva Korea lyckades dem aldrig. Jag tror, att det var, när kineserna vid slutet af 1500-talet lämnade koreanerna hjälp vid ett anfall från Japan, som de båda nationerna slöto ett varaktigt förbund. Det stadgades däri bland annat, att de båda rikena skulle åtskiljas af ett neutralt gränsområde. Detta har en bredd af 50—80 km och innefattar dels bergigt, dels mycket fruktbart land. Då funnos där många byar och städer, som dock alla förstördes.

Källa: Project Runeberg ·