Sida 82
Förord ...
en ny stad, där kolonisterna slagit sig ner. Denna stad heter Kobe. De till ett par hundratal uppgående europeiska kolonisterna sysselsätta sig äfven med teberedning.
Teets bruk infördes i Japan från Kina först efter nionde århundradet af en buddaistisk präst. I Kina däremot hade teets användning till dryck blifvit uppfunnen redan flera århundraden tidigare. Man skiljer i allmänhet mellan tre genom odling uppkomna varieteter af te, nämligen Thea viridis, Thea bohea och Thea stricta. Teet skördas tre eller fyra gånger om året. Antingen torkas bladen i luften, upphettas i kittlar och sammanrullas, genom hvilket förfaringssätt man får det så kallade gröna teet, som har en besk smak; det drickes öfverallt i Kina och Japan; det utgör en af hufvudartiklarna i Kinas storartade landthandel. Eller underkastas bladen efter den första upphettningen en lindrig jäsningsprosess, hvarpå de torkas på kopparplåtar öfver eld; detta, det s. k. svarta teet, beredes nästan uteslutande för utförsel. De spädaste från teplantan plockade bladen lämna den bästa tesorten. Karavanteet, som i allmänhet har rykte om sig att vara det bästa, därför att det icke lidit något genom transport till sjös, förekommer föröfrigt alldeles icke i Europa; ty till och med det ryska teet, som dock går och gäller för karavante, sändes efter första teskörden från Han-kov utför Jangtse-kiang till Shangai och härifrån med fartyg till Tientsin och Peking; sedan teet gjort sjöresan till nyssnämnda städer, transporteras det till Europa genom Mongoliet och Sibirien. Genom pressning af teaffallet får man det så kallade tegelteet, hvilket användes som skiljemynt i Mongoliet och Tibet.
Bergen kring Kobe och Hiogo hafva de sällsammaste former; deras 600 m höga kammar äro mestadels skoglösa. Redan under första eftermiddagen af vår vistelse i staden klättrade vi uppför en af de buskbeväxta, branta sluttningarna. Våra ansträngningar lönades rikligt genom den präktiga utsikt, som utbredde sig framför oss med Osakabukten och bergspartierna i väster. Öfver bergryggen leder en god stig till badorten Arima. I dalgångarne mellan bergen strömma ganska stora vattenmassor till hafvet; vattenkraften användes att drifva kvarnar. På hemvägen passerade vi det berömda vattenfallet vid Kobe: i ett vildt klipparti kastar
Källa: Project Runeberg ·
