Sida 149
dessa arabkaravaner. De marscherade för långsamt. Också hade vi icke gjort mer än en dagsmarsch tillsammans i det på dryg tull så pockande Ugogo, som i alla reseskildringar från dessa trakter beskrifves som det fattigaste land med de sniknaste och oförskämdaste infödingar, förrän jag förlorade tålamodet och rusade i förväg med min lilla karavan, som i allt ägde endast två gevär.
Efter två timmars marsch den 1 juni genom den kuperade Kongeskogen, hvarunder jag hörde ett lejon ryta, kommo vi till Hirindislätten. Vi passerade denna och slogv) läger på andra sidan kl. 9,80 f. m. I dalen lågo några byar, och således kunde jag gissa till, att vi måste betala tull här. Min karavan ville stanna kvar här öfver natten, men som vi endast marscherat 2 V2 timmar i dag, yrkade jag på marschens fortsättande, och efter något bråk med mina män, hvilket kom mig att glömma tullens betalande, fortsattes marschen. Jag hade just lagt mig bekvämt i min hängmatta och njöt af tanken att komma ännu ett stycke framåt i dag, då jag plötsligt hörde en M’gogo-kvinna utstöta krigsropet Ou-i-i-i-h!, hvilket genast upprepades när och fjärran, och inom kort sågs den första gruppen af krigare i full skrud komma framrusande och utföra den vildaste krigsdans några steg från oss. Spjut, bågar och sköldar handterades med mycken skicklighet, och deras enda klädesplagg, en till skrefvet gående axelkappa, fladdrade för vinden. Deras välformade ben och dräkten i öfrigt gjorde, att de på af stånd liknade karikatyrer af spanska riddare; också kunde jag ej underlåta att finna något komiskt i deras uppträdande, hur farlig jag än kände min ställning på grund af den fullkomliga öfverraskningen.
»Ju färre gevär jag har», tänkte jag, »dess lugnare får jag vara», och därför stod jag kvar med händerna i sidan och åsåg scenen med stort intresse samt med ett i högsta grad välvilligt och uppmuntrande ansiktsuttryck. Min karavan retirerade genast inom det barrikaderade lägret, då vildarna följde efter dem och ställde sig på utsidan af barrikaden samt hojtade och skreko som galningar, alla med höjda spjut. Jag kände på mig, att ställningen började blifva betänklig, fick hastigt tag i tolken och gick med endast en liten spatserkäpp i handen midt in bland de fient-Fehr, Geografisk Läsebok. III. IQ
Källa: Project Runeberg ·
