Sida 58
timmen för museimanens andakt, och vi styra våra steg dit samt stå snart vid den yttre porten, hvars trappor en mängd hemska krymplingar och ögonsjuka tiggare alldeles upptaga, de gamla sträckande fram långa, knotiga fingrar med bedjande åtbörder, under det att smutsiga bytingar skutta omkring oss. Kryssande fram mellan denna sorgliga samling, inträda vi på en inhägnad förgård med arabiska grafvar och gå rundt omkring själfva moskén, innan vi stå vid dess ingång. Därinifrån höres en entonig sång. Vi taga af oss våra skodon i förhuset och inträda ljudlöst i helgedomen, där tvenne araber syssla med tempeltjänsten. De sjunga växelvis med halfhög röst en sällsam sång och peka därvid liksom händelsevis och i förbigående på vägg-taflor med koranens språk. Aftonsolens varma dager faller uppifrån och samlar sitt ljus i moskéns midt. Vid sidan halft i dunkel ser man marabutens (helgonets) graf, hvilken, höljd af purpurbrokader och gröna guldfransade fanor, liknar en stor paulun. Från taket hänga kulor af brokigt spegelglas mellan ljuskronor och lampetter, en klocka i högt fodral svänger knäppande sin långa pendel, och öfver den mjuka turkiska mattans dunkla mönster sänka sig glidande solstrålar.
Sedan man följt spårvägen till förstaden Nedre Mustapha, kommer man ut på en bred, planterad chaussée med en landremsa, begränsad af hafvet till vänster, och till höger af grönskande kullar, alltjämt stigande uppåt. Ett litet kafé ligger uppfluget som ett svalbo ofvanför vägen, och midt emot detta öppna sig de gallerförsedda järnportarna till den vidsträckta Jardin d’essai med dess femtio palmarter, dess alléer än af lummiga bambuhvalf, än af dadelpalmers smärta stammar, än af rosenblomstrande nerier eller väldiga rhododendrer med blomklasar i mörkrödt och blekblått. Den heta, tröttande sciroccon blåste, och underligt rasslade och susade vinden i de stora palmbladen.
En ändlös allé för ned till hafvet. Vi följde den och stannade länge där nere vid stranden, satte oss på ett par stora, flata stenar vid vattnet och lyssnade på de långsamt rullande böljornas sång.
Källa: Project Runeberg ·
