Sida 3
1. Inledning.
I sin sista afhandling »Den hvita rasens framtid» fäller Viktor Rydberg bl. a. följande omdömen öfver »de hvita» i vår tid: »Varuförfalskningar och andra slag af kommersielt svek betraktas knappt längre som vanhederliga handlingar, de kunna åtminstone vänta ett mycket mildt omdöme, när de krönas af framgång»; samt: »Förfalskningen af födoämnen, af drycker och industriela alster har fått vetenskapliga grundvalar. Kemien och fysiken användas lika mycket till att bedraga och fördärfva människosläktet som till att gagna det.» .
Är det värkligen så illa ställt? ;
Omdömena må synas starka, men en- opartisk fackman på varukännedomens område måste erkänna, att de innebära åtminstone en ganska hög grad af sanning. Tvifvelsutan hafva varuförfalskningar förekommit i lägre eller högre grad sedan urminnes tid, men i våra dagars ohäjdade ekonomiska täflings- och utträngningsstridor på alla områden, då därjämte den modärna naturforskningens resultat gifvit möjlighet till åstadkommande af »finare» förfalskningar, synas dessa hafva nått ett större omfång än någonsin tillförene. Detta gäller ej minst om de otvifvelaktigt viktigaste varuslagen: våra närings- och njutningsmedel.
Att vi till de viktigaste varuslagen hänföra näringsmedlen torde ej förvåna någon, enär dessa ju äro nödvändiga för lifvets uppehållande. Och njutningsmedlen? Ja, i många fall är det svårt att exakt uppdraga gränsen mellan näringsmedel och njutningsmedel (såsom i fråga om socker, maltdrycker etc.) men äfven i allmänhet taget får njutningsmedlens betydelse för den mänskliga näringen helt visst icke underskattas, och ej utan skäl säger en
