Sida 49
Avledningsändelser hos adjektiv
OM AVLEDNINGSÄNDELSER
49
hvilka antingen stelnat i nom. sing. mask. på -e (-i) eller ock fatt analogiskt tillägg av -e (-i), härstammande från perfektparticipen (se Hellquist i Arkiv VII 157 f.).
2. Nuv. användning.
Av de oböjliga formerna på -se brukas endast gängse ss. attributivt adj., de övriga förekomma endast ss. predikativa adj. eller ss. adverb.
Adjektiv på -se eller -sen finnas i nuv. svenskan (förutom gramse, som numera icke ter sig som avledning, sedan grundordet dött ut) av följande slag:
a) Adj. på -sen, delvis med arkaist. sidoformer på -se, till abstrakta subst.: Harmsen, skamsen, sorgsen, tvehågsen.
b) Adj. på -se (ett av dem även på -sen) till adjektiv: Ense, utvidgad form för fsv. ens.
Varse (till var, arkaist., jfr varsam).
Vilse (till vill, jfr hus- o. veck-vilt) med nyare biform vilsen (som saknas t. ex. hos Weste 1807 o. hos Lindfors 1824).
c) Ett adj. på -sen till verb: Efterhängsen.
d) Adj. hänförliga till nomen eller till verb.
a) Adj. hörande till rötter, som ingå i abstrakta subst. ock i verb:
Gängse (till gång, resp. vb. gå o. det äldre gänga), fsv. gœngse (jfr da. gœngs, vanligare i sing. än gœngse, som brukas som plur.).
Av-, under- o. över-lägsen (till läge, resp. vb. ligga), de båda senare ombildade av tyska adj. med form av partic. på -legen, den torra (med ;/ väl från tyskan) ersättande ä. nsv. af-lägse, väl ursprungl. av en genit. (fsv. qflœgs).
Tilltagsen (jfr taga sig till o. tilltag).
$) Ett adj. på -sen hänförligt till adj. eller till verb: Ledsen (jfr dels led i vara led (vid, på) ock i ledsam, dels vb. le-das, less).
Nybildning med -sen är ovanlig, men icke alldeles utan exempel, ss. ihågkomse?i (om icke möjligen relativt gammalt dialektord?), påträngsen (jfr dels efterhängsen, dels i dial. påflugseh, * påflugen»).
K. Hum. Vet. Sam/, i Upsala. VI. 8.
Källa: Project Runeberg ·