Sida 51
Avledningsändelser hos adjektiv
OM AVLEDNINGSÄNDELSER
51
synkope icke egt rum. Sådana adj. äro boitnisk (med sammans. 7iorr-, väster-, österbottnisk), gutnisk, i nyare tid återupptaget efter fsv. gutnisker (isl. gotneskr), samt till formen likställt, ehuru sannolikt gammalt västgermanskt lånord: hednisk, fsv. hedh-nisker, fno. heidneskr, motsv. ags. hàdenisc, fht. heidanisk; jfr vidare flera västnordiska adj., ss. isl. himneskr »himmelsk», saxneskr »saxisk (nordtysk)» m. fl.
B. Lånat av motsv. främmande form.
a) Oftast av nht. -isch.
b) Någon gång av den osynkoperade äldre It. formen -isch, -esch, ss. t. ex. i hövisk.
c) I enstaka fall, som det tyckes, av eng. -isk: v självisk, eng. selfish (jfr nht. selbstisch, väl efterbildat efter eng.).
C. Utvidgad form till det från It. -sch lånade -sk, med i härstammande från grundordets slutljud.
d) Ersättande It. -ersch (motsv. nht. -erisch) i några adj., som äro avledda av mask. personl. subst. på -er = sv. -are, men i nuv. svenskan hänföra sig till kortare grundord. Hit höra
förförisk, förrädisk samt troligen krigisk, svärmisk, schweizisk, b) I enstaka fall av förr med huvudaccent uttalat -isk, som numera genom accentflyttning är obetonat: i partisk, nu teende sig som -z.rá-avledn. till part, men förr uttalat partisk (så ännu enligt Weste 1807; jfr i dial. opartisk än i dag), på 1500-t. skrivet partijsk, avledn. till parti ock motsv. nht. parteiisch.
2. Nuv. användning.
1:0) Användning av formen -sk.
Frånsett gamla adj. som sakna associerbara grundord i nutida svenskan, ss. t. ex. hemsk, lömsk, morsk, nidsk, stursk, t reds k o. trilsk, vrensk, väls k, samt adj. som hava samhöriga ord vid sin sida, men äro icke avledda av, utan paralellt bildade med dessa, ss. glupsk (jfr glupande), katolsk (jfr katolik), klippsk (jfr klippare), finnas adj. avledda på -sk i nutida svenskan av följande slag.
A. Till språkliga uttryck för nationer (resp. språk) eller geografiska begrepp.
Källa: Project Runeberg ·