Om avledningsändelser hos svenska adjektiv

64

FREDR. TAMM

2. Nu v. användning. Med ändeisen -/ finnas i nutida svenskan adj. avledda av substantiv av följande slag:

a) Till subst. utan attribut:

Lytt, nu till lyte, men ursprung!. partic. av fsv. vb. lyta, som egentl. är denom. till ett fsv. adj. *liuter, motsv. isl. liötr »vanskaplig, ful».

b) Till med attribut förenade subst., av hvilka de flästa beteckna kroppsdel eller en andlig sida i människans väsen, såsom : Bar-, bred-, lång-, smal-, hjul-benl m. fl.; fin-hyllt; glad-, god-, miss-lynt; har-, lös-, sned-mynt jämte nyare form utan om-ljud: bred-, in-, lös-, sned-, stor-, styv-munt; lång-, platt-, uppnäst; god-, lång-, ond-, styv-, svag-, vildsint; bok-, fram-, klar-', kort-, lång-, när-, skarp-, svag-synt m. fl. (jfr sällsynt, som måste hänföras till vb. synas, men av samma stam med prefix: försynt, oförsynt till subst. försyn).

Några hithörande adj. hava sidoformer på -d: Bar-, darr-, en-, hård-, lång-, släpp-, tom-, val-, vänster-hänt; hög-, låg-, sid-länt; låg-mält; öm-tänt.

c) Hänförliga till subst. med attribut eller till verb med adverbiell bestämning: Jämn-spelt (jfr jämnt spel, resp. spela

jämnt), grann-tyckt.

Anm. I sammanhang med dessa två adj. må påpekas några till bet. likartade bildningar med -/ eller -d, hvilka avgjort te sig som deverbativa, utan att kunna fattas som vanliga particip, enär de hava aktiv betydelse: Djup-, kort-, kvick-tänkt; ånger-köpt; lösgläfst; lom-hörd; trång-bodd; sann-spådd.

Nybildning med -t förekommer i enstaka fall efter särskilt mönster, såsom låg-strändt (Sv. Turistför. Årsskr. 1898 s. 77): efter låglänt.

ös: liksom t. -ös lånat av fra. -eux, -euse, härstammande från lat. -ösus.

Hit höra med i svenskan brukliga grundord t. ex.: Dubiös (efter t. lånat, icke från franskan, utan från senlat. dubiosus el. ital. dubbioso), jibrös, nervös, skandalös; med små avvikelser från nu v. grundord t. ex. ominös, muskulös, skrofulös; till stammar som ingå i avledda subst. t. ex. pretentiös, religiös o. s. v.