Sida 24
III. Andra ändelser.
1. a, utan förändring av grundordens vokal i subst. med den-kön.
1. Etym. o. hist. Av flerfaldig härkomst:
A. Oftast inhemskt; såsom sådant:
dels av fsv. -a i nom. sing. av svaga femin., d. v. s. subst. med stam på urgerm, -ôn- (eller -iôn-, hvarom se 2. a, i några få fall, där nuv. grundordet även har i-omljud);
dels av fsv. -a i oblika kasus av svaga mask., d. v. s. subst. med stam på urgerm, -an-, indoeur. -en-.
dels någon gång beroende på substantivering av infin. på -a.
B. Ibland av tyskt, ish. lt. -e, försvenskat efter mönstret av inhemska subst. på -a, motsv. lt. fem. på -e.
C. I kvinliga personnamn, danade till mansnamn eller omdanade av germanska kvinnonamn, väl väsentl. av lat. -a i nom. sing. av femin. subst.
De inhemska formernas närmare förhistoria. Det germ. suffixet -an- finnes i de älsta germ. språken i huvudsaklig överensstämmelse med bruket av indoeur. -en- i andra språk i följande slags ord (jfr Kluge: Nominale Stammbildungslehre § 78 f., 105 f.).
1) Personliga ord.
a) S. k. primära (till verbalrötter, icke till uppvisbara ord såsom grundord hörande) nomina agentis.
b) Avledda till sakliga subst. ock till bet. nomina agentis eller på annat sätt karakteriserade av grundordens begrepp, ss. t. ex. forngerm. folknamn, hänvisande på något karakteristiskt attribut, ss. vapen el. dyl.
c) Avledda till adjektiv ock betecknande person med viss påfallande egenskap.
2) Sakliga konkreta; t. ex. bildade till konkreta subst. med förgerm. o-stam ock betecknande föremål med viss form, sådana som isl. oddi (sv. udde), geiri, nagli o. dyl.; även substantiverade adjektiv.
3) Abstrakta.
a) Primära bildningar, väl ursprungl. nomina agentis eller
