Sida 106
V. Ensamheten
blod och som han uppbjudit hela sitt Iif att rensa bort. Men ännu gaf han sig icke fången. — Sardanapal skall afundas min vadmal, — sade han. — Likt Epikuros skall jag täfla med Zevs i lycksalighet, om jag också endast har korn- bröd och vatten. Förmår jag icke följa lifvets önskan, kan jag i nödfall öfverkorsa den. Om hans sätt att sköta sitt landtbruk hviska- des underliga saker, när torpargubbarne i styfva förskinn sutto språkande i fållbänken om lördags- aftnarna, under det att hustrurnas spinnrock och nystfot surrade framme vid lampan. — Hvar skola vi släppa oxarna? — hade han blifvit frågad. En stund hade han stått stirrande som i tan- kar på något annat. Så hade han plötsligt slagit upp ögonen och sagt: — Släpp oxarna i rågen. Han lät rifva alla gärdesgårdar och nedlägga allt jordbruk samt förvandlade åkrarna till betes- marker. Han ville att allt tyngre arbete skulle hvila eller åtminstone inskränkas till det minsta möjliga. Ladugårdsbesättningen nedslaktades, och i stället uppföddes svin och får, hvilka till och med betade själfva gårdsplanen. — Jag har lärt min 106
Källa: Project Runeberg ·