Sida 72
III. Julen
^------------------------------------------- --------------------------------------------- —^ Då vaknade Kruskulla samt sträckte hufvudet in i Silfverstjärnas och Fagerlinas bås för att se efter, om de också voro vakna, ty nu var stunden, när Solborgens väktare brukade komma. De när- made sig redan i fodergången med ett brinnande ljus, stannade vid hvart bås och förvissade sig om att nytt och friskt strö blifvit lagdt under djuren. Sedan gingo de vidare genom ladugårdsdörren och öfver drifvorna till boningshusen. Hans Alienus, som låg vaken, hörde dem barfota trampa löftet och komma in i hans kammare. De gingo två och två i rad, och först kom den äldste gossen med sin lyra på ryggen och handen skyddande höjd framför ljuslågan. De eftersta lyfte skjortan vid fållen som ett förkläde och hade hela fånget fullt af de blå äpplen, som de plockat vid Solbor- gens mur och som aldrig föllo i en människas sköte utan att ett eller annat tilldrog sig, hvilket hon kallade en lycklig tillfällighet. De kastade äpplena på golfvet, på de kvistiga tiljorna, som husets innehafvare mansålder efter mansålder nött med sin dans vid de muntra familjefesterna eller sin sömnlösa gång i bekymmerfulla stunder. Med handen knuten om ett af vecken i den äldste bro- derns skjorta stapplade vid sidan den yngste gos- sen, en bredbent, knubbig parfvel med små, out- 72
Källa: Project Runeberg ·