Idun: 1892

1892 I DUN 101 de skola vara elegant klädda, muntra och artiga. För dessa platser i butiker behöfvas emellertid inga andra förstudier än de, som bestå i vanlig folkskolebildning. I affären får den unga damen sä småningom lära sig dess hemligheter. Af de unga damer, som söka sig anställ- ning i banker och å kontor, fordrar man nå- gonting helt annat: en verklig fackbildning, ofta äfven språkkunskaper. Men likväl torde lönerna i allmänhet icke mycket öfverstiga butikfrökens. Den unga kontorsfröken, som hunnit till en årsaflöning af 1,000 kronor, torde hos oss vara tämligen sällsynt, utan varierar lönen här som i butikerna mellan 50—60 à 70 kronor i månaden. De unga damer, som tjänstgöra som kas- sörskor i de öppna butikerna, stå i samma löneklass, ja, äro oftast lägre aflönade, ända ner till 40 kr. i månaden, för ett arbete, som i all sin oerhörda enformighet måste vara lika skadligt för kroppen som förslöande för själen. * * * För de kvinnor, som vilja ägna sig åt kon- torsverksamheten och därför måste genomgå kurser i skönskrift och bokhålleri, gifves det i hufvudstaden en mängd enskilda lärare och institut. En kurs i skönskrift betingar vanligen ett pris emellan 15 — 30 kronor, en kurs i bok- föring 30—50 kronor. En fullständig kurs, omfattande skönskrifning, dubbel bokföring, vexellära o. d., bör kunna i hufvudstaden göras för c:a 75 kronor och kan i allmän- het genomgås på 2 à 3 månader. Vid tekniska skolan för kvinnliga lärjungar gifves också tillfälle att för billigare pris in- hämta fullständiga kunskaper i bokföring med dithörande aritmetik, varukännedom, korre- spondens, välskrifning och textning. * * Till de »merkantila» kvinnorna torde man ock med fog kunna hänföra alla dem, som äga, förestå och drifva en stor del handt- verksaffärer, och dessa äro i hufvudstaden flere, än man skulle förmoda. År 1888 drefvos 49 bageriaffärer af kvin- nor. Icke mindre än 13 slakteriaffärer, 11 skomakerier, 10 sockerbagerier, 9 handsk- makerier och 8 bokbinderier ägdes och dref- vos af kvinnor. Dessutom voro af kvinnor: 8 blomstertill- verkare och 5 glasmästare. Ja, det fanns till och med byggmästare, smeder och kop- parslagare bland dem — de senare natur- ligtvis änkor, som öfvertagit den aflidne man- nens affärer. * * . * Den »lilla» handeln och den »minsta» handeln — som likväl på sätt och vis är den »största» handeln —jag menar dessa hun- dratals, ja tusentals af småbodar med våra dagliga lifsförnödenheter, bröd, mjölk m. m., drifvas ju här i hufvudstaden nästan uteslu- tande med kvinnliga biträden. Likaledes nä- stan all handel i saluhallarne. Dessa kvinnors ställning kunde säkerligen ock förtjäna att studeras och ägnas ett sär- skildt kapitel — hvartill emellertid för stun- den ej varit tillfälle i och för dessa korta skildringar från kvinnans arbetsfält. Om en furstinnegåfva och en bit svensk konsthistoria. ligger snön i skogar och på slätter, W och vinterns stormar svepa kring knutarne; men hur det är, kommer en ljummare fläkt, en glänsande solstråle allt då och då, väckande hopp om att — som skalden sjunger: — snart kommer våren, re’n vindarnes troppar sjuDgande gå öfver stad, öfver land; isarne brista, ocb böljan hon hoppar, lekfull och fri mot sin älskade strand . . . Och ett ännu säkrare förebud till sol, värme och glädje och ljus se vi i tidningarna, som veta berätta, att lärkorna redan börjat höras — de kära, som öfvervintrat vid pyramider- nas fot. Men om ännu ett vårförebud veta tidningarna i dessa dagar tälja, om ännu en flyttfågel, som åter nalkas gamla Sveriges kuster — Sveriges kronprinsessa Victoria, hvilken nu i korta dagsresor företager hemfärden, sedan hon i långa månader andats den för hennes svaga bröst hälsogifvande torra ökenluften. »r ^ bv Q) Bland dem, som därnere i det sagoskim- rande Egypti land täflat om att göra vår kron- prinsessas vistelse angenäm, har flere gånger nämnts den nyligen bortgångne khediven Tewfiks gemål och hennes i det vid Nilens strand be- lägna Abdin-palatset för gästen från Norden gifna fester. Som ett minne öfverlämnar i dessa dagar kronprinsessan Victoria till änke-khedivan af Egypten sin bild, målad i miniatyr och om- gifven af en mångfald af diamanter. Den vackra oeli dyrbara medaljongen är afsedd att i serafimerordens band af khedivan bäras å vänstra axeln. Miniatyrmålningen är å kronprinsessans egen atelier utförd af fröken Fanny Hjelm; diamant- infattningen samt det öfriga guldsmedsarbetet äro verkställda å Möllenborgska verkstaden i Stockholm. Genom alldeles särskildt tillmötes- gående har Idun satts i tillfälle för sina läsa- rinnors räkning taga en afbildning af det unika porträttet, det senaste som gifves af kron- prinsessan Victoria, innan det för ett par da- gar sedan afsändes till sin aflägsna bestäm- melseort. * Vi begagna detta tillfälle och sammanhang att gifva en öfversikt öfver den svenska kvin- nans inlägg i en konstbranch, som förr ej varit på tal i Idun, då vi hoppas, att det skall intressera våra läsarinnor att få några korta notiser om Svenska miniatyrmålarinnor. Miniatyrmåleriet, d. v. s. konsten att måla med vattenfärg i helt liten skala, är kändt ända sedan uråldriga tider; man vet, att denna konstbranch idkades hos både greker och ro- mare. Under medeltiden ägnade sig äfven flere framstående kvinnor ät miniatyrmåleriet. Från senare tider nämner den utländska konsthisto- rien bland berömda kvinnliga miniatyrister framför alla madame Mirbel (f. 1799, d. 1849), för hvilken århundradets skönaste och förnäm- sta damer, åtminstone de franska, samt veten- skapens, literaturens och diplomatiens heroer täflade att sitta. Sveriges konsthistoria lyser med namnen på flere kvinnliga miniatyrmålare. Som den första — i mer än ett afseende ■— af dessa näm- nes drottning Ulrika Eleonora, Karl XI:s ge- mål. I behåll finnas ännu tre miniatyrmål- niDgar, två signerade med hennes kungliga chiffer, det tredje med henne3 namn och till- lägget: pinxit 1692. Ännu en svensk drott- ning har sysslat med miniatyrmåleriets vackra konst, nämligen Karl XIII:s gemål, Hedvig Elisabeth Charlotta. Vidare må nämnas: Anna Maria Hilfeling, född i Stockholm 1714, dotter af en bokhandlare Lange. Hon röjde redan i barndomen afgjord fallenhet för ritning ocb målning, hvarför hon ock tidigt erhöll undervisning af slottsbildhuggaren Precht och mi- niatyrmålaren Lafrensen d. ä. ; miniatyrmålningen blef ock den konstart, hvari hon uppnådde största skickligheten; hon atled i Norrköping 1783, gift med stadskirurgen därstädes Johan Gottfried Hilfeling; — Beata Maria Iserhjelm, född 1739, dotter af lands- höfdingen Per Franc och Magd. Katar. Westerling, gift 1770 med k. kanslisekreteraren C. G. Iserhjelm och död 1826; »målade med framgång miniatyrer»; — fru Wilhelmina Noreus, f. 1780, d. 1828, en dot- ter af den store målaren Pehr Krafft d. ä. ; målade miniatyrporträtter å elfenben; ■— Adelaide Hall, troligen född i Paris ; dotter till en af miniatyrmå- leriets furstar, svensken Peter Adolf Hall (född i Borås 1739, död i Lüttich 1793); hon omnämnes i ett af Lamartines arbeten, var ryktbar för sin ovan- liga skönhet och blef gift först med en fransk öfver- ste, som fjorton dagar efter bröllopet, mördades af den franska hufvudstadens pöbel under september- massakerna, och några år därefter med en civil äm- betsman ; hon var en utmärkt miniatyrmålarinna samt invaldes till ledamot af målareakademien i Stockholm; — öfverstinnan Marianne Ehrenström, född Pollet, den kända memoarförfattarinnan (var ock medlem af Målareakademien); •— Maria Chri- stina Röhl, född i Stockholm 1801 och d id där- sammastädes 1877 ; målade miniatyrporträtt å elfen- ben, men är mest känd såsom sin tids produktiva- ste och populäraste porträtt-riterska; — den välfräj- dade romanförfattarinnan Fredrika Bremer; — gene- ralskan Anna Beata af Kleen, född Ehrenborg, ännu i sitt åttionde år intresserad för och verkande inom här i fråga varande konstbranch, hvari hon redan för läDge, länge sedan vunnit erkännande högt öfver dilettantens ; ■—fru Erika Elisabeth Millberg (f. 1825), som endast för nöjes skull öfvat sin vackra konst som miniatyrmålarinna i att porträttera vänner och bekanta; — Hildur Lindberg ; — samt fru Elise Zenaide Arnberg, 1826 f. Talen; gift med bruks- patronen Th. Arnberg; vår samtids alsterrikaste och skickligaste svenska miniatyrmålarinna. Efter fru Arnbergs sistlidne september in- träffade bortgång torde i vårt land den för- nämsta utöfvarinnan af miniatyrmålningens ur- gamla, intagande och älskvärda, men utomor- dentligt mödosamma och delikata konstart vara den unga artist, af hvars senaste alster, en minnesgåfva från en nordisk furstinna till en sydländsk, Idun i dag lämnat en afbildning — fröken Fanny Hjelm. Hon har genomgått Aka- demien för de fria konsterna och är bosatt i Stockholm.