Idun: 1892

156 IDUN 1802 långbord, med de olika varorna utbredda och grupperade, i sin helhet utgörande en komplex af försäljningar, af hvilka hvar och ens ka- raktär augifves genom en skylt: Bonneterie — Châles tricot — Gants — Jerseys h:te nou- veauté, o. s. v. ; på samma sätt i de båda läk- tarvåningarne: Chaussures — Soieries — Bros- serie — Parapluies, o. s. v. Behöfver jag uppräkna, min dam, allt hvad ni här kan förskaffa er? Här finner ni, som jag redan sagt, i det närmaste allt hvad en människa kan tänka sig, från det solidt luxu- ösa till det allra enklaste och hvardagligaste, och funnes det äfven lokomotiv och schwei- ziska alptoppar, så tror jag, att man bokstaf- ligen kunde säga: allt. En hel beklädnad, om ni så önskar, allt- ifrån kappan ända till de intimaste plaggen — ni får en kostym för hälften så billigt, som en sömmerska skulle lämna er den —, möbler i alla stilar, bosättningsartiklar, lek- saker för edra barn och de kokettaste artic- les de Paris, böcker och parfymer etc. etc., bijouterier saknas naturligtvis ej heller, ehuru parisiskan nästan aldrig bär dylika och egent- ligen blott älskar att se dem i butikfönstren. Men hvad det än må vara, karaktäriseras det af mode och stil — och billighet. — Sedan ert köp är afslutadt, följer er den artige employén (af sådana finns det både kvinnliga och manliga) till någon af de snart sagdt oräkneliga kassorna, i hvars böcker hvarje employé har sin kolumn, och där paketen slås in och likvideras. Paketet är tungt, och ni önskar ej själf bära hem det? Nåväl, ni underrättar därom. Det lägges då i en ränna, som leder till sous- sol-våningen, där distributionsservisen väntar, och därifrån etablissementets vagnar utgå fem gånger dagligen. (Paris är för denna servis indeladt i 10 sektioner, och ofta räknas de paket, som äro att utsända, i tiotusental.) I afton eller i morgon bittida har ni ert pa- ket uppburet af en ståtlig huissier i blått livré och tvåkantig hatt. En fördel i etablissementer af detta slag är att ni undgår alla försök till påtrugning. Det har, för resten, ingen tid till. På sin höjd den pliktskyldiga frågan: »C’est tout ce que vous désirez, madame?» — en fråga, hvarpå synbarligen intet svar väntas. * * * Något s. k. prutande förekommer heller aldrig, ty priserna äro fasta och på små skyl- tar markerade för hvarje grupp af varor. Dock vill jag härvidlag inte påstå, att de stora nouveautés-magasinen just äro fria från en för öfrigt ganska oskyldig aflärsfint, som är karaktäristisk för Paris-butikerna i allmän- het. Långt därifrån. Jag syftar på sättet att skrifva de där pris- skyltarna. Antag t. ex. att en köpman vill ha 2 francs för en meter tyg. Han skrifver då på lap- pen i sitt fönster inte på detta sätt: 2. — åh! hvad tror ni! — han sänker pri- set af pur välvilja mot klienterna och skrif- ver så här: 1>95. Älskvärdt, inte sannt? Man kan i vissa andra butiker få se föl- jande skylt, som, i synnerhet i starkt regn- väder, verkar ytterst stimulerande på köplusten: PARAPLUIES depuis 3 Francs, och ordet »depuis» (ifrån) är, liksom det där näpna »95» satt med så små typer, att det ej kan läsas med obeväpnadt öga. Ni går in, ni begär att få se paraplyer och utväljer slutligen ett, som fallit er i smaken. »Hvad kostar det här?» »18 francs». !... »Men ni har ju paraplyer äfven till 3 francs?» »Ah! ... ja, ja! (herrn bakom disken skän- ker er ett medlidsamt leende) vi ska’ strax visa er!» Han kommer tillbaka med en liten eländig, parasolliknande tingest, en sådan där som bebéer bruka bära, när de promenera med sin bonne. Ni betraktar det förvånad: »Hm!... Hm!» »Ja, särdeles starkt är det inte, men, min herre, (återigen ett sådant där förargligt le- ende!) . .. till 3 francs ... !» * * * Men vi befinna oss i »Au Bon Marché.» Under ett oafbrutet sorl, som fortplantar sig genom den jättelika lokalen, växer träng- seln, som redan är besvärlig, för hvarje minut ända framåt eftermiddagen. Vid diskarne knuffas man som hungriga herrar kring ett smörgåsbord. Hemligheten ligger i att det är en occasion dag! Hvad en occasion-dag är? Jag skall strax förklara det. I ett nouveautés-magasin som »Au Bon Marché» delas naturligtvis nouveautéerna, d. v. s. nyheterna, i sådana för vinter, för som- mar och för s. k. half-säsong. De dagar, då försäljningen af dessa nyin- komna artiklar tar sin början, äro ett sorts marknadsdagar — till antalet 12 —, i hvilka den årliga handeln koncentrerar sig och som i ordets fulla bemärkelse äro événements för den parisiska damvärlden. Den första, viktigaste och mest populära af dessa dagar infaller i början af februari och skulle kunna kallas linnemarknaden ; kvin- norna i Paris’ omgifningar inresa då i mass- tal till hufvudstaden för att göra sina uppköp af linne, bordtyg o. s. v. I slutet af samma månad exponeras de nya handskarne och spetsarne, i september komma möblerna och mattorna o. s. v. Det högtidliga saluöppnandet af vårens nouveautéer äger rum en af de första dagarne i mars, medan sommartoaletterna inkomma i början af maj och vinterkostymerna i början af oktober. Men har en liten parisiska ej haft råd att genast tillfredsställa sin längtan efter en mo- dern sommar- eller vinterkappa, så behöfver hon därför ej vara orolig. Det snälla herr- skapet vid rue du Bac är så hjärtans hjälp- samt mot sina kunder, eller också tänker det på sig själft och vill ej låta någonting ligga kvar och bli gammalt — ettdera är det. Alltnog, de arrangera en s. k. occasion, en realisation, som för sommartoaletterna in- faller i början af juni, för vintertoaletterna i början af december. Stackars artiklar, som fått ligga en månad eller två, som måhända i dagsljuset ej äro fullt presentabla, men hvilkas färger i afton- skymningen, då de läggas fram, kvittra och jubla så vackert, och som kanske därför i folkspråket ha fått det egendomliga namnet »näktergalar» (rossignols)! Huru åstadkomma lämpliga reformer vid affattandet af tjänstebetyg? Med hänvisning till artikeln »Tjänstebetyg» af Lilly i förra veckans n:r af Idun och de lofvärda synpunkter, som där i korthet utveck- las, inbjuder härmed redaktionen våra husmö- drar och andra af ämnet intresserade till en liten pristäfling öfver här ofvan framställda fråga, hvarjämte då äfven hvarje täflande bör framlägga ett förslag till formulär för tjänarinnebetyg. Vi ämna sedan låta de ingångna skrifterna bedömas af en komité af erfarna husmödrar och i Idun offentliggöra resultatet, allt till be- främjande af denna ingalunda oviktiga frågas praktiska lösning. Den i täflingen segervin- nande tilldela vi ett pris af 50 kronor, och förbehåller redaktionen sig full dispositions- rätt till det prisbelönta förslaget. Samtliga uppsatser böra vara insända till Iduns redaktion, Stockholm, inom juni må- nads utgång. Iduns panoptikon. denna världens märkliga händelser ider innevarande maj månad hörer, att den lille kronprinsen af Preussen, hvilken, om Gud skänker honom lif och hälsa, en dag skall komma att bära namnet kejsar Wilhelm den tredje, den 6 dagen i månaden fyllde sina tio år. Han ansågs i och med detsamma mogen för erhållande af löjtnants- fullmakt samt erhöll rätt att bära svarta örns orden och långa byxor. Hvilken af dessa utmärkelser, månn tro, gladde honom mest? Den mänskliga naturen, hvilken, så otroligt det torde låta i hofkret- sarne, är gemensam för furstebarn och andra, gifver anledning till den förmodan, att lång- byxorna gjorde prinsen den största glädjen, och detta i synnerhet därför att hvarken bror Eitel Fredrik eller bror Adalbert ännu kunna aspirera denna karlavulenhet, — att ej tala om bror August Wilhelm och bror Oscar och bror Joachim, för hvilka, tripp trapp trull, en sådan utmärkelse ännu blott hägrar i ett aflägset fjärran. Det är icke svårare — eller lättare — att göra små prinsar än andra barn i lag, endast man förstår att de i främsta rummet äro barn och blott i andra rummet prinsar. Grefvinnan de Miranda (eller låtom oss säga på gamla viset, Christina Nilsson), som varit mycket god vän med drottning Isabella af Spanien, berättade en gång, hvad denna i sin ordning berättat för henne. Den lille Alfons — inte den nuvarande sexårige kungen, som bär olycksnumret »den trettonde», utan hans pappa, hvilken hette »den tolfte», men ej hade stort mera tur med sig för det, efter- som han dog redan vid 28 års ålder, — denna sistnämnde Alfons, just när han också fyllde sin tionde födelsedag, hade sett sig och dagen firas på alla sätt. Bikets store hade rest till slottet Aranjuez, där den kungliga familjen då uppehöll sig, för att göra sin underdåniga uppvaktning (de voro med om TH. LUND Kappaffär -ef- 21