Idun: 1892

1892 IDUN 69 kymrade blick och hörde hans oroliga fråga: »Evi, säg dä för allt i världen, hvad fattas dig?» så var det åter slut med hennes själf- beherskning. Hon kastade sig åter ned i soffan och vände bort sitt ansikte. Och så brast hon ut i gråt — tyst och stilla, men så oändligt bittert, som om hennes bjärta hållit på att brista. »Och det kau du ännu fråga — — du — — du — —» Mera blef det inte. Men hela hennes stolt- het var som bortblåst. Hon ville bara dö och fort komma ifrån allt3amman. Hennes man stod en stund alldeles orörlig och stirrade på henne. Så flög det en ljusning öfver hans ansikte, han satte sig på en stol bredvid soffan och fattade hennes motsträfviga hand. »Var det bara det! Evi, lilla Evi, kunde det verkligen ta dig så djupt? Förstod du då inte, att det bara var en illustration till ditt högstämda föredrag här om dagen om den absoluta frihetens konsekvenser? Och du trodde, att jag på allvar kunde vara intresse- rad af den där koketta, intetsägande grann- låtsdockan! Om du visste, hur tröttsamt det blef i längden att underhålla henne, men jag ville troget spela min roll till slut. Och jag trodde, att ock du var inne i situationen, när du såg så glad ut och tog emot häradshöf- dingens hyllning.» Evi satte sig åter upp i soffan. Halft skamsen kände hon sig, fastän ögonen strålade och tårarne torkade på kinden. Hvad det med ens blifvit ljust och gladt inom henne! Det var, som om hela världen blifvit en annan. »Hon var så vacker, och du såg så intresse- rad ut, att jag tänkte — jag trodde—,» bör- jade hon. Men så råkade hon se en glimt af god- modig humor, som lyste till bak glasögonen. Och hon drog undan sin hand och utbrast förebrående: »Wolter! Tror du inte jag vet, att du ge- nomskådade mig hela tiden. Men du ville bara bevisa, att det var du som hade rätt. Åh, Wolter!» Han satte sig bredvid henne i soffan. »Förlåt, Evi,» sade han och kysste hennes ännu fuktiga kind. »Jag kunde ju inte veta, att det skulle gripa dig så djupt, då hade jag inte varit så grym. Men tycker du då, att jag hade bort vara smickrad af ditt stolta påstående, att det inte skulle bekomma dig det ringaste, om jag ock skulle förälska mig i hvem annan som hälst. .Nu ger du mig inte mer så vidsträckt frihet, Evi?» Hon lutade sitt hufvud mot hans frackärm och svarade »nej». Och »nej» upprepade inom henne ett tusenstämmigt eko. Ty om han svek henne, skulle kamratskapet, som hon skrutit med, inte bli någon ersätt- ning alls för det hon förlorat. Nej, det skulle bara bli en lögn, då hennes hjärta ändå med alla fibrer för alltid hängde fast vid honom allena. Och hon böjde sitt hufvud bakåt och såg upp på honom med ett par stora, klara strå- lande ögon. Hon var så glad. Så jublande glad. Och hon tänkte inte alls på, att den kvinnliga logi- ken åter lidit ett ohjälpligt nederlag. Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet. Nanna på Sköndal. (En förbiskymtande skugga från det Stock- holm som gått.) Bland de otaliga namn, hvilka med det be- tydelsefulla svarta korset öfver sig under sena- ste tiden stått att läsa i våra tidningar, bar ett särskildt tilldragit sig uppmärksamhet, men en uppmärksamhet egentligen på äldre Stock- holmsboars sida, deras sida, hvilka hafva fem- tioåra eller ännu äldre minnen från den svenska hufvudstadens sällskapslif. Frågar ett yngre släkte dessa ofvannämnda få ännu kvarlefvande efter de unga damer, hvilka på deras ungdoms- tid — 30- och 40-talen gåfvo glans och lust åt umgängeslifvet, får man i främsta rum- met böra namnet Nanna på Sköndal såsom typen för hjärtegodhet och älskvärdt behag, blixtrande intelligens och betydande musikalisk talang. Denna periods och dess umgängeslif spiritu- elle skildrare, den härom året bortgångne audi- tor J. M. Bosén, på sin tid bekant som fram- stående skriftställare och tonsättare, har i sina memoarer ett kapitel ägnadt åt ett besök, som han i medlet af 1830-talet* en vacker sommar- dag, i sällskap med notarien Schönmeyr, s. m. rådman i Stockholm, gjorde å det vackra landt- stället Sköndal utanför Skanstull, »där vi» — säger It. — »en gång på vintern varit bjudne hos ställets ägare, häradshöfding Birger Strid- beck, och dit vi nu gingo att tacka för sist». Dottern i huset — fortsätter Rosén — den intagande Nanna, stod då i sin första fägring, var kvick och liflig, musikalisk som få och saknade icke heller poetiska anlag såsom kan synas af följande, af henne midt under kon- versationen i salongen skrifna charad: Mitt första lefver i naturel), se’n vinterns kulna dagar flytt, på vårens ljusa vingar buren till gamla jorden, ung på nytt. — Ett härligt harn! I syskonringen främst, skönast, doftrik allra mest, beundrad, förbisedd af ingen. Och underligt — den vackra bäst, liksom onekligast briljerar med det, som andra enlaiderar, ty mossan — ålderns förebud — klär henne i sin bästa skrud. Mitt andra se’n, ett obetydligt, ett litet ord, knappt märkbart, är, * Det är från denna tid Idun meddelar Nanna Stridbäcks intagande bild, efter en i Kongl. bibliote- ket förvarad blyertsteckning af Maria Röhl. men kan dock nyttjas ganska prydligt och någon nytta med sig bär. Om man ett ädelt hjärta har, ger man det endast åt mitt andra, och ingen kan ens känsla klandra, om den så troget lefver kvar. Mitt hela är en redaktör, som måste vara god aktör, kan vara med i hvarje kör, men — är en gruflig critiqueur. Kan öfver kunskaper befalla, är ung och vacker, om ni vill, samt mycket kvick och roar alla, som ej hans pilar riktas till. I förbigående må nämnas, att Bosén besva- rade denna skälmska artighet mot honom och hans namn genom att komponera och till den unga eharadförfattarinnan dedicera ett förtju- sande musikstycke: Nannas vals, som för om- kring 50 år sedan allmänt spelades och dansa- des i vårt land, men som nu sedan länge lig- ger gömd och — glömd i en eller annan gam- mal notpacke. På ännu ett ställe i sina minnesblad nämner Rosén Nanna Stridbeck, som emellertid då, genom äktenskap med s. m. amiralitetskammar- rådet P. O. Bäckström, bytt om namn. Det är vid hans beskrifning af Lindebergska teaterns — n. m. Kongl. Dramatiska — invigning 1843. Såsom redaktör af Stockholms Dagblad — säger han — var äfven jag bjuden och fick min plats på första raden, lyckligtvis bredvid den spiri- tuella och mycket musikaliska fru Bäckström, född Nanna Stridbeck, hvarigenom jag icke hade mycken känning af Lings ändlösa »Agne» eller Onkel Adams »Pröfningen». I det nämnda äktenskapet föddes en son — den bekante skalden Edvard Bäckström — och en dotter, gift med en af de arderton i Sven- ska akademien, med prof. A. Anderson. Denne son, sin moders arftagare äfven med hänsyn till de ovanliga själsegenskaperna, om- fattade hon med all den ömhet och kärlek, hvaraf endast en moder är mäktig, och allt från hans födelse ägnade bon åt honom hela sitt lif. Hans framgång på såväl den sociala banan som inom diktens värld var henDes högsta lycka. Med ett kortvarigt afbrott de första åren han redigerade Posttidningen, bodde han i väl ett tjugutal år hos henne i hennes lilla anspråkslösa, men fridfulla hem vid Jakobsbergs- gatan ; dit återflyttade han, när dödens skym- ning bredde sig öfver hans lefnad, oeh där skref han sin sista — åtminstone den sista i hans tidning tryckta — sång, till den outsäg- ligt älskade modern: Tänk på din mor, närhelst du går på vägen, när ner du lägger dig, när upp du står; tänk på den hand, den röst, som from och trägen har rört din vagga, läst ditt Fader vår. Tänk på din mor, ty hon har företrädet, om än din far dig gaf mer kraft och tukt. När han dig förde fram till kunskapsträdet, lät hon dess grenar bära känslans frukt. Tänk på din mor, som helst dig följt i spåren, ju mer din stig blef törnig, brant och sträng. När du var blott en knopp, då var hon våren, när du var tufva, var hon blomsteräng. Glöm ej din mor, men sök i hennes boning ett heligt rum, en hvila, hlid och skön ! Törhända vann din vilda dag försköning på grund af hennes milda morgonbön. Tänk på din mor, ty om du själf dig gömmer i jorden snart som stoftets arfvedel, hon blir den enda då, som aldrig glömmer ett drag af dig förutan dina fel,