Idun: 1893

96 IDUN 1893 £3 pnct ZD cd co CD CO CO CO ro ro Ö c X «■ vj < ® 5 >1 1 L ? 55 I » I 3 0. a e x » cr p* I B i* oî * ** 3 £1 3 Otj CD 13 P) f o: C/5 » *-l -C3 f «*• CD I IS “* =0 — CD CO 3 ct> T =T Z3 T? Ii CO m: CO 3 Ö5 #-*■ o 3 O “S A ro ro växt, ståtlig man med en klangfull, ehuru något sjungande stämma. Och hjärtevarmt, flärdfritt och lättfattligt utlade han ämnet för sin predikan : »Utan tro är det omöjligt att täckas Gud.» Kerstin lyssnade uppmärksamt, men hon kunde icke hjälpa, att hennes tankar gång på gång gingo till honom, som hon gifvit sitt hjärtas jordiska tro. En sådan ordets förkunnare skulle just han blifva. Samma välljud i stämman, samma inner- lighet i hvarje ord som talades. Hon kom långt efteråt ihåg långa stycken ur denna predikan. Särskildt fäste sig i hennes minne dessa ord af Luther, hvilka predikanten citerade: »I ett sam- hälle äro skolläraren och skollärarinnan af lika mycken vikt som kyrkoherden. Vore jag icke präst, så vet jag intet ämbete på jorden, som jag hellre skulle vilja bekläda än en skollärares, och bör man icke se efter, hur världen belönar och anser deras kall, utan hur Gud aktar det, och hur han på den yttersta dagen skall värdera det.» De orden blefvo mången gång sedan under svåra, mörka dagar en tröst för Kerstin. I procession tågade man sedan till folkskole- huset, hvars samlingslokal var upplåten till mö- teslokal. Den var prydd med löf och friska blom- ster och den stora katedern jämte väggen där bakom draperade med flaggor i de kära svenska färgerna. Sä öppnades mötet af en bland inbjudarne, som bjöd alla välkomna, under uttalandet af den för- hoppning, att alla ärenden måtte afgöras i broder- lig endräkt och med det sansade allvar, som lä rarens kall kräfde. Tillika uttalade han sin glädje öfver att se så många af skolrådens herrar ord förande församlade. Deras kall var ju af synner- ligt stor vikt för skolans arbete. Många frågor stodo på det uppgjorda program- met — alldeles för många, tänkte Kerstin för sig själf, där hon tagit plats långt borta i en vrå med Karin Löf vid sin sida. En intresserade henne särskildt. Det var den första: »Hvilken betydelse för släktets uppfostran har ett rätt förhållande mellan hemmet, skolan och kyrkan?» Frågans inledare var samme man, som nyss förut predikat i kyrkan. »Hemmet,» sade han, »var den äldsta af de tre gudomliga stiftelser, af hvilka de båda andra voro skolan och kyrkan. Hemmet utgjorde på patriarkernas tid både skola och kyrka, husfadern var då både skollärare och präst. Näst hemmet kom kyrkan, och yngst vore skolan, ett barn af den senare, ty de först inrät- tade skolorna för ungdomen bland Israels barn voro de efter Babyloniska fångenskapen upp- komna tempelskolorna. Den kristna skolan hade sin fasta grund i Jesu ord: » Lären dem hålla allt det jag hafver eder befallt.» De tre institutionerna hade ett och samma mål: släktets uppfostran. Därför skola de gemensamt arbeta på uppförandet af gudsfruktans, ljusets och sanningens helgedom. Den ene arbetaren skall icke nedstörta den andra från byggnadsställningen, den ene icke rifva ner hvad den andre byggt upp, ty då uppstår en ba- bylonisk förbistring. Det gäller för föräldrar, lä- rare och präster att i endräkt kämpa mot okun- nighet och mörker. Därför böra föräldrarne vil- ligt sända sina barn till skolan, taga dem med till kyrkan, såsom Josef och Maria gjorde. Skolans och kyrkans lärare åter böra nalkas hemmen och rådgöra med föräldrarne om barnens uppfostran Och hvilken betydelse skulle icke ett sådant vexel- förhållande hafva! I andligt hänseende skulle vårt folk stärkas i tron på Guds ords sanning, i sedligt hänseende skulle släktet vinna i styrka mot frestelserna och i borgerligt hänseende skulle vårt folk då i likhet med fäderna lära sig att »ära konungen» och vara all mänsklig ordning underdånigt för herrens skull. »Men,» så slöt talaren, »slit detta band mellan hem, skola och kyrka, gör skolan misstänkt för de små, ryck dem därifrån och från kyrkan, låt ungdomen kasta sig i separatismens och otrons garn; bryt ned, menar jag, någon af de stiftelser, som Gud i sin barmhertighet gifvit oss till upp foslringsanstaler för oss och våra barn, och du skall med tårfyllda ögon och sorgtyngdt hjärta erfara, försent erfara sanningen af profeten Ho- seas ord: t Vind så de, och storm skola de upp- skära!» Dessa inledningsord hade gjort ett djupt intryck, och Kerstin gaf i sitt hjärta talaren så rätt i det mesta han sagt. Hon hade nästan önskat, att ingen vidare yttrat sig, men så blef icke fallet. Där uppträdde den ene talaren efter den andra: det var den bleke, allvarlige skollärare Ros, som an- sågs något frikyrkligt anlagd, den poetiske Vester- gren med sin formfulländade, men föga innehålls- digra svada, den myndige prosten Gade, som ur- sprungligen varit snickargesäll och fått sin utbild ning i Fjellstedtska skolan, han som ansåg sig begripa allt mellan himmel och jord, bäst dock träslöjden bland skolungdomen; den döfve, frodige kyrkoherden Thorén, med sitt skorrande målföre och de framkrystade, afbrutna meningarna; den åttiårige skolveteranen gubben Ander med sitt blida, stilla .sätt att tala; den reslige, svartskäggige skollärare Ostman, fanatikern, som alltid låg i strid med sin skolråds ordförande och jämt hade något otaldt med högvördiga domkapitlet i stift- staden — och ännu många andra. Kerstin kände dem ej alla, men Karin Löf var gammal i stiftet och hade reda på hvarenda lärare och präst inom detsamma. (Forts.) Kvartalsprenumeranter a Iilan Mli lims Maile- rich BnstertiÉim uppmanas att ofördröjligen förnya prenu- merationen, enär upplagans storlek i god tid måste bestämmas och. senkommande löpa risken att bli utau ett eller annat af kvartalets första nummer. Prenumerationspriset ställer sig som kändt på följande vis : Idun med illustr. roman- bibliotek ............ .......... d:o d:o med Modetidn. utan kol. planscher ... d:o d:o d:o jämte kolor. planscher _________ Modetidn. ensam ........ . tre kv.: halft år : ett kv:. 3: 75 2: 50 1: 50 5: 65 3: 75 2: 15 6: 75 4: 50 2: 50 3: 75 2: 50 1: 50 Ixaromr, Bidrag mottagas med tacksamhet. Aritmogryf. 1 11 10 12 3 1 2 10 13 4 14 3 5 10 14 3 4 11 8 11 3 5 10 10 14 4 6 11 7 11 3 7 12 13 11 3 8 12 7 14 3 9 4 13 14 4 10 12 8 11 3 Ersätter man ofvanstående siffror med bokstäfver, sä bilda de vågräta raderna följande ord : 1) Stad i Sve- rige. 2) Adjektiv i komparativ form. 3) Flod i Afrika. 4) Slagfält. 5) Bi- flod till Donau. 6) Land i Ryssland. £) Land i Afrika. 8) Räkneord. 9) Åkerbruksredskap. 10) Musikinstru- ment i bestämd form, Begynnelsebokstäfverna utgöra nam- net på ett bekan oofnn. E. S—n. Matematisk gåta. En bonde ägde en brun, en svart och en hvit häst. På huru många olika sätt kunde han spänna dem tillsam- mans före plogen ? Jim. Ramgåta. (I hvar och en af ramens »lister» skall ett ord insättas). Ofverlisten är ett kvinnonamn. Underlisten bär ett barn i famn. Vensterlisten blir af det som brinner. Högerlisten man i grafven finner, sedan lifvets fackla brunnit ut. Taflan fyra tecken har till slut. E. O. Burman. Kombinationskvadrat. Det första ordet. Jag funnits till från forna da’r och skall nog aldrig helt försvinna, om äfven ångan priset ta’r när det på hafvet gäller vinna. Det andra ordet. I kyrkorna du kan mig se, af lekmän dock jag ej får bäras; jag hör till prestens ämbete, men mest i Söderns land jag äras. Det tredje ordet. (Den första stafvelsen i första ordet förbunden med andra stafvelsen i an- dra ordet.) Förnämst i gamla Rom jag var, i många land jag fins ock kvar. Det fjärde ordet. (Den första stafvelsen i andra ordet förbunden med andra stafvelsen i för- sta ordet.) Jag göras bör af mästarhand och mästarhand bör mig handtera; lös mina många tungors band och mycket skönt jag skall prestera. Matematiskt kuriosum. Svenska alfabetet består af 29 bok- stäfver ; på huru många olika sätt knnna de ordnas i en enda rad ? Svar: På 8 kvintillillioner 841 kva- drilliarder 761 kvadrillioner 993 trilli- arder 739 trillioner 701 billiarder 954 billioner 543 milliarder 616 millioner olika sätt. Om man antager att 1000 millioner människor (= mer än 2/3 af jordens hela folkmängd) sysselsatte sig med att nedskrifva alla dessa alfabet- rader, utan att någon skrefve detsam- ma som en annan, utan att behöfva besinna sig om ordningens förändring och utan att skrifva en bokstaf fel, och om skrifvandet skedde med den icke obetydliga snabbheten af en rad (= 29 bokstäfver) på 'fe minut, så skulle till de olika alfabetradernas nedskrifvan- de åtgå en tid af140billioner 185 milliar- der 216 millioner 795,720 år, 290 dygn och 21 minuter, och ändå skulle 1 milliard 616 millioner alfabetrader åter- stå för att utskrifvas den därefter föl- jande minuten. Så att det lär dröja länge, innan så mycket blir skrifvet eller tryckt på jorden som variatio- nerna af svenska alfabetet. Vore de skrifvande lika många millioner, som vi antagit dem vara enskilda indivi- der, d. v. s. 1000 billioner skribenter, så kunde arbetet slutas på 140 millio- ner 185 tusen 216,8 år. Oeometra. Iduns läsarinnor kunna ju som tids- fördrif själfva kontrollera dessa räk- ningar. Förvandlingsgråta. 1. Gefle har lund: en fiskart. 2. Les Pharao: instrument. 3. Gol pan ej ? : en blomma. 4. Sybariter: mångens hjälp ur Bores famntag. 5. Byrackson: stad i Tyskland. 6. Bror ge tell: stad i Sverige. 7. Vare Rolle kärl: lärdomsanstalt. 8. Ge ros Olin. adjektiv. 9. A tog i penna : land i Amerika. Begynnelsebokstäfverna bilda namnet på en blomma. Ille. Palindromer I. Rättfram till verktyg är jag ju gjord; omvänd jag stundom fins på ditt bord. Richard. II. Rättfram jag en människa är; bakfram jag en människa bär. A. Nilsson. Lösningar. Logogryfen: Dagslända; dans, dag, glas, lada, sladd, glans, säl, gadd, Agda, slag, äng, säd, sand, släda, ladda, lans, läsa, glänsa, lag, släng, sal, säng, slängd, aln, adla, gäd- da, aga, Als, gas, slang, gälda, sälg, land, and, sadlad, slända, ända. Kvadratgåtan: Siarn, Irma, Amor, Mars. Triangelgåtan: lax, sal, sax. Homonymen: Med lidande — medlidande. Bokstafsgåtan: Stefanie, Irene, Minna. Rebusen: En bister vintermånad. Innehållsförteekning. Anna Christina Cronquist. (Med porträtt.) — Bottensats ; poem af Anna Knutson. — »Emancipation»; af Julius. — Ännu en in- teiiör från Mars; af Gurli Linder. — Om sköldraör och valkyrjor ; enligt forrakällorna af A. U. Bååih. — Böbmiska folkbilder; teck- nade för Idun af Sigrid Elmblad. II : Lenko. — Vår pristäfling. — I »hushållspenningfrä- gan»; fyra inlägg. — Bref frän en sömmer- ska. — Ur notisboken. — Teater och musik. — En lärarinnas roman ; en svensk kultur- bild, tecknad pä verklighetens grund för Idun af Algot Sandberg. (Forts.) — Tids- fördrif.