Sida 175
1893 I D U N 171 På Capri. tror bestämdt jag drömmer bara, och att det ej är verklighet — kan jag väl nu på "Gapri vara? —— hur kom jag hit? — ja, säg mig det! J fonden ser jag nu 'Vesuven och fMedelhafvet, blåkortsblått — på gatan dra hvarann i lufven två pojkar, som en soldi fått. 3 bref jag hör från mina vänner, att hemma ännu faller snö — den enda snö, som "Gapri känner, är den som mandelträden strö. jtLär sommarn leker paradiset — allt blommar, doftar, sjunger här. jja, vore världen på det viset — ej någon annan jag begär. "Granger och citroner finner du öfverallt, hvarthän du ser, och som en sol falernern brinner, om i ditt glas du tittar ner. ■Och när som månens skära skiner på CMedelhafvets dunkla blå, till sången klinga mandoliner, som bruna sjömansfingrar slå. GMen Tcrcsinas läppar röda, dem får du icke röra vid — se, hennes gosses ögon glöda, och knifven färdig är till strid. GMcn vill du se, hur höfter runda i tarantellan vagga sig, behöfver du ej alls att blunda — då jeresina 1er mot dig. ‘Och detta leende, det sitter för alltid i ditt hjärta kvar som böljesång och solskensglitter i några lugna "Gapri-dar. Den 10 maj. Daniel Fallström. Telefonförhållanden. Några sidor ur våra arbetande systrars lif
Källa: Project Runeberg ·