Idun: 1893

344 IDUN 0 Ï» W M 01 ”0 = = «O JÄ o. 5T 3 o» ^ W5T 0= s ■-I ^ C/3 su° 0= » O b sm &■ i» & 5 »» oç ►J *±: PT VI O O e*- »-J “ «T* O 4 W - o o? p: 4 4 O: 4 M M M B: H' P “. »2* PT o a 1R93 Hon sprang upp från sitt arbete så fort, att hon välte omkull korgen med alla sina silkeshärf- vor, och slog armarne kring hans hals. »Du är den raraste och bästa onkel i hela världen!» utbrast hon. Han kysste henne på handen och såg lika lycklig ut som hon öfver att ha beredt henne en glädje. Och nu började förberedelserna till resan. Ingenting var fint eller godt nog till Tony, och livad hon icke fick färdigt att taga med sig, kunde ju allra bäst köpas i Paris. Resan med segelfartyg och postvagn var på den tiden en lång historia, men ingenting tröttade Tony. Hon var vaken tidigt om morgonen och somnade icke förr än sent på natten af ängslan, att något af allt det nya och obekanta skulle undgå hennes uppmärksamhet. Kejsaren var i Paris, och där försiggick en mängd fester till hans ära, men onkel Jonas och Tony gjorde inga ansträngningar för att bli presenterade vid hofvet. De höllo sig på afstånd som främmande åskådare. Allt som för resten fanns att se och höra upp- sökte Tony från morgon till kväll, och hon hade endast en önskan ouppfylld. Hon hade ännu aldrig sett kejsaren. Hvar gång det hade varit tillfälle därtill, hade ett eller annat hinder kommit emellan. Men vid en stor föreställning på operan hade det nu lyckats onkel Jonas att genom svenska ministern få två biljetter i en loge, hvarifrån Tony obehindradt skulle kunna sitta och betrakta den store härskaren, från det han kom till dess han gick. Hon hade klädt sig med mycken omsorg i hvit silkestyll och äkta perlor. Kring håret hade hon en krans med skära rosor, och med sina späda bara armar och sitt lilla, fint formade bufvud såg hon ännu ut som ett barn på sexton år. Hennes hjärta slog, så att hon hörde det ända upp i halsen, då hon vid onkel Jonas sida tog plats i de röda länstolarne i logen. Teatersalongen var helt och hållet besatt af herrar och damer i stor toalett. Tusentals vax- ljus brunno öfverallt, och det gick en sakta sus- ning 'genom hela den brokiga församlingen, som alltid när många människor äro i feststämning och vänta på ett imponerande ögonblick. Plötsligt reste sig alla. Orkestern började spela, och allas ögon vändes mot den kejserliga logen, hvartill dörrarne slogos upp, och där kejsaren i generalsuniform, följd af sin stat, trädde in. Han stannade ett par ögonblick orörlig med ett buttert uttryck, som icke upplystes af det ringa- ste lilla småleende. Efter ett par knapphändiga hälsningar åt alla sidor satte han sig, och alla andra intogo sina platser. Onkel Jonas vände sig till Tony för att fråga henne, om hon nu var nöjd. Men hon såg icke alls emot kejsarens loge. Hon stirrade stelt fram- för sig, som om hon såg syner. Hon hade blifvit krithvit i ansiktet, läpparne öppnade sig, och utan att veta hvad hon gjorde, lade hon sin hand på sin mans arm och tryckte den så hårdt, att det gjorde ondt. Han följde hennes blick, och alldeles midt emot dem, på andra sidan det haf af hufvuden, som fyllde salongen, såg han i en loge en ung man, som han genast igenkände. Det var grefve Dolgas. Han var klädd i en skarlaksröd frack och en hög hvit halsduk med en rosett af spetsar. Det mörka håret låg i en tupé öfver pannan och hängde i lockar ned på halsen. Under ena armen hade han en liten trekantig hatt med guldgaloner, och han höll handen instucken i sin korta väst. Men den andra handen, som var prydd af en hvit handske, gestikulerade han ifrigt, medan han böjde sig öfver och talade mod en ung dam, som såg ut som en spanska, klädd i gult siden och juveler, och som med stort intresse tycktes lyssna till hvad han sade. Den oafbrutet stirrande blick, hvarmed Tony be- traktade honom, tycktes träffa honom genom allt det myckna, som för resten omgaf honom. Han lyfte hufvudet och sökte med blicken, som om han ville finna orsaken till den känsla han erfor af att någon betraktade honom. Då hans ögon funno Tony och hennes orörliga blick, häjdade han sig med ett sådant uttryck af förlamande förvåning, som om han icke förstod, icke kunde tro, att det var hon. Han hörde icke längre, hvad den sköna damen vid hans sida sade till honom. Han stod alljämt och stirrade bort emot den loge, hvari Tony satt, som om han såg en ande. Hans dam slog honom lätt med solfjädern på armen, och det såg ut som om han vaknade ur drömmar. Han tilltalade henne åter, men blef därpå plötsligt tankspridd, satte kikaren för ögo- nen och stirrade ett par minuter, utan att röra sig bort emot Tonys plats. Hon hade blifvit blekare och blekare, och onkel Jonas trodde, att hon skulle svimma. Nere i orkesten spelades uvertyren med pukor och trumpeter. Ridån gick upp, och man började sjunga inne på scenen. Tony hvarken såg eller hörde. Det föreföll henne, som om allt omkring henne upplöstes i en stor, blå, varm dimma, full af tusen gnistor, och hvari en mängd hvita, oformliga an- sikten trängdes om hvarandra. »Du mår inte bra, min vän,» hviskade onkel Jonas. »Vill du gå?» Midt under bruset af orkestern och sången från scenen märkte blott de allra närmaste, att den lille tjocke herrn reste sig och förde sin unga dotter till hälften afsvimmad därifrån. Han gjorde henne icke en fråga, häntydde icke med ett ord på orsaken till hennes plötsliga illa- mående. Han bar henne upp i vagnen, insvepte henne i hennes stora skinnpäls och fick henne i säng med samma omsorg som en mor skulle lägga ett sjukt barn till ro. Nästa morgon förklarade Tony, att hon nu var trött af att se så mycket nytt, hon längtade efter hemmet, och så reste de. (Forts.) Innehållsförteckning. Anna Lundberg ; af Daniel Fallström (med porträtt). — Motvikt; poem af Sigrid Elmblad (Toivo). — »En kritisk dag af första ordningen;» några ord i jungfruflyttningen för Idun af Zéro. — Pärlor; skiss för Idun af Sophie Linge. (Slut fr. foreg. n:r). — Ànnu är tid. — Från Iduns läsekrets: »Skapt som en guvernant .. .»; af X. Fattiga barns boklån; af El- len. — En svensk osed ; några ekonomiska funderingar af El- len Bergström. (Forts.) — Ur notisboken. — Teater och mu- sik. — En gammal historia; af Helena Nyblom. (Forts.) — Tidsiördrif. Springaregåta. väl vän- skap lifvets skål nog en för för uti sången ofta vin bål ej den då sången gifven för de botten män'- skan sötma ödet och hålla och helsan som i- skänkt tömin- om dryc- ken under och mån- gen blif- ven svår fången af den vårt vin är töm en din är så tryck den af för till tömma sig dryck vän- skap lif mun- nen blott lär säll- sam bägare att Ah. Korsgåta. Lösningar. TiåsjMnJ. Bidrag mottagas med tacksamhet. Charader. I. Den som mitt första är, man ofta orätt lycklig prisar, om lyckan också leende sig visar, det ej pålitligt vara plär. Ett ödsligt land mitt andra är, där vandrar’n icke gärna dröja plär, men skyndar framåt i sitt lopp att bättre trakter hinna opp. Hvad skall jag om mitt tredje säga? Jo, lycklig den som dig får äga och njuta af ditt sällskap alla da’r, ej bättre önskan någon har. Det som mitt hela är plär sällan omtyckt blifva, och nu jag slutar just så här, då jag ej mera har att skrifva. II. Mitt hela plär man kalla en riktig »dummer Jöns», det duga kan till föda åt folk och »fä», ja, höns. Mitt första plär man finna på många middagsbord, mitt tredje och mitt fjärde man ta’r till samma ord : hvar människa det äger, fast stundom dock man säger, hon fått uppå sin lott detsamma mindre godt. — Moster Emma. III. »Nu är det för galet,» så ropar en gäst, »jag äter ej mera så här uppå månad, ty magen far illa, det känner jag bäst, och kassan den blifver ju riktigt som rånad. Nog är jag med tarflig mitt andra helt nöjd, och icke i otid jag brukar att gräla; men nu har er snålhet allt hunnit sin höjd. Min bästa mitt första är detta mitt hela ?» Aja . . . Figuruppgift. 1. 2. 3. Af tre pappbitar skurna i den form, som fig. 1 angifver, samt en enligt fig. 2 och 3 hvardera skall ett kors bildas. Stafvelsegåta. Am, an, be, be, bi, de, der, do, do, e, el, el, fel, fie, ge, ha, ha, hem, i, in, kar, ko, ko, ma, mil, mus, ness, ci, nie, nu, phi, ra, re, ri, rich, ro, so, ver. Af ofvanstående 39 stafvelser skola 11 ord sammanaättas, hvilka i annan följd betyda: romersk fältherre, stad i Skottland, en Jesu vän, mansnamn, krydda, ett förhoppningarnas idealland, urvärld enligt den nordiska gudasagan, konung i Juda, hertigligt slott i Tysk- land, sorgespel af Racine, slott i Sverige. Äro orden riktigt funna och ställda i rätt ordning, gifva deras begynnelse- bokstäfver namnet på en framstående nordisk författare och deras slutbok- stäfver namnet på ett af hans arbeten. Louise. I Lodrätt jag stiger från slagfältet opp och skingras af vinden som krigarns hopp. Vågrätt jag höll uti hvita handen den gyllene skål, fylld med äpplen till randen. E. O. Burman. Logogryfen: Spindel; leds, led, is, il, pels, eld, Nils, spel, lind, lins, pil, sned, lie, ned, lin, spe, ni, ed, ide, del, spild, se, sen, en, siden, lipen, de, den, din, sin. Charaden: Malmö. Aritmogryfen : 1) Prästgård, 2) rökhytten, 3) Idianola, 4) Sundsvall, 5) Tschubar, 6) ägg- kokare, 7) Frankfurt, 8) läsekrets, 9) andan- tino, 10) nyårsbref — Pristäflan, foster- land. Förvandlingsgåtan: 1) Senegal, 2) Ararat, 3) Lovisa, 4) Tegerström, 5) Snoilsky, 6) Je- remias, 7) ögonsten, 8) blockmakare, 9) an- tisemit, 10) Dagmar, 11) enträgen, 12) nyårs- dagen — Saltsjöbaden. « larnne99 ett rödt Bordeanx-vin af 1884 års skörd, i saknad af tillbörlig syrligliet i smaken och garanteradt fritt från främmande tillsatser, rekommenderas såsom ett synnerligen godt och hälsosamt s. k. hordsvin. Vinets pris är kr. i 90 nr biitfili och dess försälininz sker endast hos K. A. Nydahl & Co Stockholm, Stureplan n:r 2.