Sida 7
! DUN 3 i 893 kan, som sedan lyftes sâ högt i social ställ- ning och glans, denna tid som den sällaste i hennes lif. Det var ock med varmt känd saknad, som familjen afflyttade till Jönköping, då några är senare De Geer utnämndes till president i Göta hofrätt. Här, liksom öfverallt, hvar hon ställts i lifvet, förvärfvade den unga fri- herrinnan genom sin enkla och hjärtliga per- sonlighet de varmaste sympatier, och hennes afuudsvärda gäfva att vinna hjärtan har helt visst ofta bidragit att bryta udden af de oundvikliga strömningar af antipati, som en politiskt framskjuten person — sådan Louis De Geer allt mera blef det — pä vissa häll nödgas möta. Men till och med ännu direktare tillskrif- ver han själf henne delaktighet i sina fram- gångar. När han snart nog vid unga är in- tog sin ställning i hufvudstaden som rege- ringens främste man, omnämner han särskildt en synpunkt, hvarur han ansåg sig kunna komma i fråga: »Det är fruns personlighet. Att min hustru genom hela sitt väsen, sitt utseende och sina släktförhållanden skulle blifva en prydnad för hvilken hög plats som helst, borde vara en bidragande anledning. Hon kompletterade också i någon mån en kännbar brist hos mig, hvaraf jag lidit många obehag och många gånger verkliga svårighe- ter, nämligen den brist på språkkunskap, som består i att obehindradt tala främmande språk.» Sedan monarkens och folkets blickar en gåDg riktats på Louis De Geer, och han blef mannen, till hvilken alla litade kan man inse, hvilken betydelse makans lysande och på samma gång gedigna egenskaper fingo i ett hufvudstadshem, som, näst konungaborgen, i flere hänseenden väl måste betraktas som landets förnämsta. Och dock gällde ännu i sena år att ständigt, i stort som smått, ned- lägga den omsorgsfullaste beräkning för att ekonomiskt leda huset. Och medan mången förmögen liten borgare förde ett personligen yppigt lif, måste Sveriges statsminister göra inskränkningar och exempelvis flere gånger bo i staden äfven om somrarne, då »han icke hade råd att hyra landställen invid Stock- holm». Men för vänner och för de kretsar, inför hvilka det var hans ställnings följd att representera, var alltid Louis De Geers hem ett ideal af rik gästfrihet och den finaste ton. Detta är »fruns gärning». Detta utåt. Men livad har det icke varit inåt för ho- nom, en person i så mycket större behof af ett hållfast och kärleksfullt stöd i familjelif- vets skygd, som hans yttre ställning varit på en plats, där hårda vindar gå. Det är icke med torra ord sådant låter sig skildras, men hvarje moder och maka kan känna det till- fylles. Och synas ock omständigheterna i månget ha varit Caroline de Geer gynsamma, så ha sannerligen ej heller pröfningar saknats henne. Det lif, som ter sig lysande, är icke alltid lätt, och sorger stiga öfver allas tröskel. För flere barn har hon varit en den ömmaste mor, en uppfostrarinna och föresyn som få. Af dessa äro tre söner i lif, godsägaren, f. kanslisekrete- raren i finansdepartementet Louis, geologen vid Sveriges geologiska undersökning Oerard och arrendatoren af föräldrarnes egendom Trueds- torp i Skåne Edward De Geer. Men ett, det förstfödda, hennes oändligt älskade dotter Elisabet, skulle slitas från mo- dershjärtat. Ett tioårigt, sällsynt begåfvadt och älskligt barn, insjuknade hon på våren 1860 i hjärntuberkulos och dog den 7 mars. »Hon var vår kärleks skönaste blomma,» skrifver fadern. »Hade icke Caroline varit varmare i sin religion än jag, skulle hon ha blifvit alldeles förkrossad, men äfven nu syn- tes det djupa såret en lång tid oläkligt, och öfver hela hennes lif bredde sig en mörk da- ger. Minnet af den älskades milda klagan öfver sina svåra plågor upprörde oss så i hela vår själ, att vi sedan länge icke visste, huru vi skulle kunna undfly tanken därpå, och luguet funno vi slutligen däri, att vi visste henne vara i godt förvar ...» Förvisso är detta icke den enda pröfning Caroline De Geer erfarit, om ock den smärt- sammaste, men hon har gått fram ur dem alla med ett luttradt sinne och en frisk, opti- mistisk lefnadstro. Hör, hur det sjunger öfoer snöiga tak, genom gnistrande rymdens blåa gemak: i>det gamla året gått i sin graf, det nya födes ur tidens haf!» Och kopparröster till jorden de viga, men jublande uppåt sedan de stiga, de sjunga det nya året in, de mana dig: »kämpa och seger vinn!» Och når du lyssnar i midnattsstunden, låt ej den förflyga, den snabba sekunden — förrn klockorna slagit sitt sista slag, i handen löftets bägare tag! Rätt långa hafva vi blifvit, och vi för- nimma ändock lifligt, huru den bild vi kun- nat gifva blifvit både sväfvande och matt. Det är vissa personligheter, som icke kunna tecknas i färger och linier eller beskrifvande ord, person- ligheter som,så att säga, måste kännas. En sådan är Caroline De Geer. Därför ha vi ock den tillfredsställande öfvertygelsen, att den läse- krets af varmhjärtade svenska kvinnor, inför hvilken vi i dag framlägga hennes bild, skall förstå att instinktivt utfylla de svaga konturer, vi uppdragit. Yi ha därvid främst haft att följa hennes makes »Minnen», genom hvilka hennes bild med en egendomlig skärhet lyser fram, äfven när hennes namn oftast är långt borta från de politiska skådespel, som skil- dras. Det är en underström af henne i allt, som är hans. Detta är hennes lifs stora saga. Hon sitter nu, en åldrig maka, vördad och älskad af alla, som kommit henne nära, vid den ännu i det sjuttionde året lefnadskraftige makens sida. Hennes söner hafva vuxit upp till dugande män omkring henne, och en skara förhoppningsfulla barnbarn fägnar farmors- hjärtat. Aftonens skugga breder sig, sval- kande och full af frid. Rika minnen gifva den innebörd. En stor, en afundsvärd lycka, men ock en väl förtjänad . . . Det porträtt, Idun meddelar af Caroline De Geer, och hvilket vi erhållit genom hennes familj, som själf utvalt det, är taget i början af 1860-talet vid en period, som torde få betecknas som makans och moderns fullaste blomstringstid, och som sammanföll med den viktigaste politiska bragd, hvarvid hennes makes namn är bundet. Johan Nord/ing. En nyårsdikt. olf klingande slag i natten gå ut öfver land och vatten — tolf klingande slag: en döpelseakt och på samma gång ett tack för god vakt! Då tystnar på läppar unga den visa, de börjat sjunga, då breder sig öfver glammande lag allvar och tystnad vid klockornas slag . . . Och lofva, så visst du är ärlig man, och lofva, så sant du är dygdig kvinna, att verka det bästa i tiden du kan, att kommande släkten en gång måtte hinna den fullkomliga värld, hvilken hägratför oss i svärmande tankar, i längtande drömmar — då från kärlekens fackla och sanningens bloss förklaringens ljus öfoer jordlifvet strömmar! Daniel Fallström. Hjärtats belefvenhet. »Var högsint min dotter, var myndig och rak, för bönder lyft aldrig på floret.» T? den gamla goda tiden besvärades knappt Jj ungdomen med inpluggande af så myc- CA. ket vetande, som nu skall inrymmas redan i en liten tolfårig hjärna; men dess »education» var därför ej någon småsak. Den tiden lades i stället mera vikt på sättet att skicka sig och belefvenhet än i våra dagar. Det gick ingalunda an för en ung man att vid inträde i salongen fara med alla fem genom den yfviga luggen, vräka sig mot en dörr, spänna pince-nez’en öfver näsan och med en kritisk min taga en öfversikt af säll- skapet för att, sedan han funnit »föremålet», utan hänsyn vare sig för pappas tår eller mammas släp rusa fram, hugga armen kring hennes lif och störta in i den knuffande, skuffande, hoppande och trampande hvirfvel, som nu för tiden kallas dans. Lika litet passade det för de unga flickorna att lik en hop skolpojkar högljudt skrattan- de och pratande uppträda på gator och kaféer. Åh nej, ungdomen den tiden visste nog, att det ej är någon lätt sak att röra sig ute i världen, knappt ens inom familjen. Lillan rusade ej utan vidare upp i pappas och mam- mas säng för att gifva »sin god’morgonkyss » ; utan »mon cher père» och »ma chère mère» hälsades vackert vid frukosten med en sirlig kyss på handen och en graciös nigning; un- ge tioåringen satt ej och guppade stolen på två ben, då föräldrarne inträdde, utan stod rak och allvarlig, till dess de först tagit plats. Och den fullvuxne sonen eller dottern fick tiga stilla vid bordet, under det far och mor
Källa: Project Runeberg ·