Idun: 1893

94 i DU N 1893 rinnor, är jag öfvertygad om (ja, jag vet), att många goda platser skulle stå henne till buds, om hon ville lämna oss. Och slutligen vill jag påvisa, det vi ju alla böra veta, att det finns ganska många familjer, äfven bland de s. k, bättre lottade klasserna, som äro nödsakade att lefva på jämförelsevis ännu mindre hushålls- penningar än de nu ifrågavarande, och detta oaktadt se vi, att medlemmarne i dessa familjer icke se mera klena ut än flertalet af de lyckans gun-tlingar, som kunna lefva huru lukulliskt de behaga, hvilket ju bevisar, att den dyraste och läckraste maten icke alltid är den sundaste. , III. Utan att vara vare sig »En erfaren» eller »Hus- moder» eller ens »Alfhild», utan rätt och slätt en skäligen oduglig fästmö, vill jag dock yttra några ord i den här saken. Min mening är ej att inlåta mig i dispyt eller utredande af det möjliga eller omöjliga i att hushålla med 12 kr. i veckan, ehuru otvifvelaktigt tusen och åter tusen hafva mindre, utan blott som en opartisk läsare säga mitt omdöme om dessa båda husmödrars olika uppfattning om sa- ken. Den ärliga lilla husmodern röjer sin hemlig- het, hon skrifver sant och — en smula förläget. Hon har i eti olyckligt ögonblick gifvit sig in på denna 12 kronors-aflar, hon måste tala, ty hon har sagt sanning, men hon ville helst slippa. Hon vet, att många, många skola anse henne småaktig och trivial, oaktadt man godt ser, att det är en god kvinna, som är sin man till »ena hjälp», och som har haft mod att mot vanan lefva efter husets till- gångar. Vidare har hon, hvilket är ännu modigare, inför kalla ögon blottat sitt lilla hushålls stränga enkelhet. Eör allt detta hembär jag henne mitt tack, ty det är godt och väckande att se en plikttrogen människa, som i ett oansenligt litet hem protesterar mot tidens lyx. — Det är hjärtlöst att taga på skämt en annans djupaste allvar. Då man frågar om en sak, bör man verkligen tacksamt önska att få upplysnin- gar och ej kasta bort alltsamman med de orden: »Då lefva vi allt för litet mera än den summan.» Det är ej vackert att tvinga en annan att öppna sitt hjärta och sedan skratta däråt. Detta bafver jag skrifvit, på det att ej den lilla husmodern må tro sig felaktigt bedömd af alla Iduns läsarinnor. Och jag, som går till ett fattigt hem, jag önskar att jag kuDde, om än ej spara precis så grundligt, fastän det är prisvärdt, sä att jag dock kunde taga mitt kall så modigt och så på allvar som hon. Johanna. IV. Rekord i besparingsfrågan! Då det varit mig ett sant nöje att läsa »Erfaren husmoders» och »Hilda —grens» billiga recepter på god och närande föda, bar detta gifvit mig an- ledning, herr redaktör, att vända mig till Eder med begäran att få denna min lilla uppsats införd.*) Äfven jag är gift och består mitt hushåll af tre personer, af hvilka en olyckligtvis ej är person, som går till och från, utan en lagligen stadd tjänarinna, och därtill kommer en liten mops. Det måste dock vara en obeskrifligt god sak att ha en dylik madam, ty man kan ju då spara in åtskilligt, och som jag nu föresatt mig att jämte min familj slå ett rekord i den här 10-kronors-täflan med början den 27 april, har jag till denna tid uppsagt min lagligen stadda jungfru och vidtalat en hygglig person, som går till och från, utan att vilja ha kaffe eller dopp, men med det måttliga anspråket att få öfvertaga mina aflagda kläder och uteslutande monopol på min familjs tvätt, hvilken jag äfven med min makt som familjefader beslutat inskränka. Innan jag nu går att för allmänheten utveckla min plan — ty jag har matematiskt satt system i den — ber jag att få upplysa, att jag lider af magkatarr, hvarför jag må- ste hufvudsakligen lefva af mjölkmat, och mopsen tror jag nog att min svärmor tar hand om under den liär täiiingsperioden. Vidare inberäknar jag icke söndagarne, ty då går min hustru och jag an- tingen till min mor eller svärmor för att »äta upp oss» efter veckans ansträngningar. Den i program- met upptagna sylten ha vi fått af svärmor, så att den kodar ingenting; grädde dricka vi ej till kaffet. Till frukost äta vi hvarannan dag välling och hvar- annan kaffe med smörgås och kallskuret, rökt häst- kött eller ost. Till kvällen äta vi blott smörgås, med mycket tunnt smör och kallskuret jämte ett Visserligen är Ni en elak skämtare, värderade »Erfarne husfader», men Iduns redaktion vill häfda sitt gamla anseende för att ej göra någon manna- mån och för en gång släppa in Er bland damerna i »deras egen». glas skummad mjölk. Åtgången för veckan blir exempelvis : Lägg ...... 0: 75 Mjölk, skummad, 9liter ä (i öre ..................... 0: 54 Potatis ................. 0: 25 En bit rofva...................................................... 0: 05 Lefver .......................... 0: 20 1 st. Spickesill.......... .... 0: 05 Färsk sill ............................................................. 0: 10 Hvetemjöl.......................................................... 0: 20 Rågmjöl.................................. 0: 20 118 kilogr. kaffe,Brasil ...................................... 0: 60 Kaksocker............................................................. 0: 15 Hästkött och skummjölksost ........................... 0: 75 Salt................ 0: 03 Smör ..............v......................................... .......... 1: — Flott ..................................................................... 0: 13 5: — Ägg äta vi aldrig, ty dels äro de dyra och dels riskera vi att finna en kyckling i dem om somma- ren, och om vintern äro de ofta skämda. Dessert få vi hos svärmor, öl dricka vi ej, ty vattenledning finnes i huset. Då de andra täflande ej brytt sig om att upptaga bröd till maten, har jag ej velat göra det heller, men i det stället har jag satt ..upp ända till 40 öre mjöl för att vara li- beral. Ättika och senap förderfva endast magen. Alla veckor skola vi handla lika ; vi äta lika myc- ket kött som fisk. Vildt skola vi ofta äta under jakttiden, ty jag har några goda vänner, på hvilkas marker jag nog får jaga; gevär och ammunition låna de mig säkert, och i allmänhet delas villebrådet, äfven om jag ej skjutit något, ty jag är en dålig skytt. Äfven funderar jag på att köpa ett metspö, ty då blir fisken billigast. Vi slå bart endast potatisblad och sillben, men taga väl vara på benen i buljongsköttet, ty det kan malas till mjöl. Vi göra bullar af all mat i likhet med den bekanta, för den tyska armén reglemente- rade, ärtkorfven. Vi använda blott salt, ty andra kryddor skada matsmältningen, och så slipper man vänta på dem vid bordet. Jag finner ej alls genant att skicka madamen och köpa för 5 öre af den och 5 öre af en annan sort o. s. v. Det ligger ingen misshushållning i det, ty hon talar i så ömklig ton om, att hon alltid får öfvervikt. Som jag icke, som sagdt, är någon husmoder, kan jag ej gifva råd åt »unga oerfarna sådana», men jag har efter bästa förmåga velat visa, alt man kan låta bli att lefva på så stor fot som »Erfaren husmoder» och »Hilda —gren». Erfaren husfader. Sfr- Bref från en sömmerska. Herr redaktör! I söndags var det samkväm i Stockholms Sömmerskeförening. Kanske någon frågar,hvad det är för en förening, och då vill jag upplysa, att den är bildad af sömmerskor till ömse- sidig hjälp i sjukdom, liksom andra sjuk- kassor; men dessutom har man där många andra fördelar, såsom utsikt till fri sommar- vistelse på landet, ifall man kan få komma med på föreningens sommarhem, och så får man lära sig välskrifning och rättstafning på skrifkursen; badbiljetter får man ofta gra- tis, och gymnastisera om aftnarne kan man också få, om man tycker om sådant, och det behöfs nog, när man suttit hela dagen med näsan öfver arbetet! Det bästa af alltihop är likväl samkvä- men, som hållas en söndag i månaden hos någon af de fruar, som äro hedersledamöter i föreningen. Det är så trefligt att få vara i ett fint hem, där det är ljust och vackert, och så få vi alltid höra något roligt, först Guds ord och sedan något annat, som kan vara nyttigt att veta, och som vi aldrig hört talas om förut. Efteråt har man något att tänka på, när man sitter där igen lutad öfver sitt arbete, och så gläder man sig till nästa gång och undrar, hvad det då skall bli för nytt att höra. Ja, nog är det roligt på samkvämen och bra att höra andra tala, men vi fruntimmer ha nog svårt att tiga så länge, det har allt våra styrelsefruar märkt, och därför laga de så, att vi ibland kunna få prata med; det kallas för diskussion, ska’ ni veta. Visst händer det då, att flere prata på samma gång, så man har svårt att höra hvad de säga, men lifvadt är det i alla fall. Nu i söndags så började de på igen med en »fråga», som har varit före flere gånger, då det har varit tal om, hur vi sömmerskor skulle sköta vår hälsa, så vi inte blefvo rakt utslitna i förtid liksom en illa medfaren, utsliten sy- maskin. Det talades om, hur nyttigt det skulle vara att gå ut och promenera en stund före middagen (för de flickor nämligen, som arbeta i familjerna). Vår styrelsefru, hon sa’, att både i Upsala och i Göteborg var det brukligt att flickorna fick gå en stund, och nu frågade hon oss, om vi gjorde så med. Då blef det ett allmänt nej till svar. Tyc ker någon det, att en sömmerska, som ska’ sy en klädning på två dar (för det kan som- liga), har tid att förspilla en halftimme på sådant! Ja, men ni skulle bli mycket kryare ef- teråt, sa’ styrelsefrun, och kunna ta’ ihop med ert arbete med dubbel fart, och så skulle ni få bättre aptit, för den är det nog klent med ibland, kan jag tro! Det fick de då medge, för många af oss kan inte äta något till middagen af bara trötthet. — Försök då att gå ut, sa’ styrelsefrun, så ska’ ni få se, huru- dan skillnad det blir. — Men damerna, som vi arbeta åt, skulle aldrig tillåta det, sa’ vi allihop. — Hur vet ni det, frågade frun då. Har någon af er satt det i fråga? — Ja bevars, var det en som sa’. Jag bad om lof att gå ut häromdagen i ett fint hus, och då hånade de mej och frågade, om de inte skulle telefonera till hyrkusken efter vagn till sy- frökens middagspromenad ! — Och mig hände det, inföll en annan, i en familj att frun blef ond och sa', att när hon kunde sitta stilla i tre dar (för hon försakade sin dagliga pro- menad för att så snart som möjligt bli af med den odrägliga sömmerskan), så kunde väl jag också hålla mig inne. Hon tänkte inte på, at; jag håller på att sy dag in och dag ut på samma vis, som hon tycker är odräg- ligt, när det räcker i tre dar. — En tredje berättade, att på ett af hennes bästa ställen sa’ frun, att hon gärna fick gå ut före mid- dagen, men då måste hon ta igen den för- spillda tiden på aftonen och sitta till kl. 10, och det ville hon då visst inte, för afton- stunden är den enda tiden man har att peta ihop lite åt sig själf. Så det ser omöjligt ut att få saken att gå, det tyckte vi allihop. Men det finns en utväg, sa’ styrelsefrun då, och det är att vända sig till pressen. — Pressen, livad är det för en, sa’ vi. Press- järn kände vi nog till och tryckpressen, men bara pressen . . . Jo, tidningspressen, sa’ frun då. Jo, nu förstod vi hvad hon mente! Men den ene läser en tidning, den andre en annan, och inte kan vi skrifva i allesam- mans, tyckte vi. Det finns likväl en tidning, som alla frun- timmer läser och hvars redaktör visat sitt in- tresse för sömmerskornas sak redan förut, sa’ ordföranden. Ni vet, hvilken jag menar. Då såg alla flickorna så glada och lif- vade ut, och allesammans ropade med en mun : »ldun!» Därför blef det beslutadt i den här diskus- sionen, att en af oss skulle skrifva till re- daktören af Idun och be honom ta saken om