Sida 94
Runeberg och Sverige, af E. Wrangel
B. WRANGEL.
A. N. Lundström. Följande år hyllade Upsala universitet skaldens minne genom en akademisk fest, där högtidstalet hölls af professor C. R. Nyblom — ett tal, som jämte samme författares nyss omtalade förord till de Samlade skrifterna utgör en värdefull insats i den svenska Runebergslitteraturen. I Svenska akademin uttalade på årets högtidsdag dess d. v. direktör professor G. Ljunggren i varmhjärtade och högstämda ord sorgen öfver den « nationalf örlust», som genom Runebei^ död äfven drabbat Sverige och icke minst kändes af akademin, hvilken Runeberg «i åtta och trettio år tillhört», om än icke såsom ledamot i vanlig mening.
I Lund, där studenterna visat sin hyllning för Runeberg den 12 maj 1877, P^ liknande sätt som i Upsala, hölls den nordiska festen år 1878 just på Runebergs födelsedag. Då uppläste A, U. Bååth en dikt öfver »Runebergs jordafärd», och ett särsldldt tal för hans minne hölls af professor C. T. Odhner — hvilken som student år 1857 bevistat jubelfesten i Helsingfors och där lärt känna skalden. Detta korta tal (tryckt några dagar senare i Lunds Veckoblad) är kanske det allra bästa, som skrifvits i Sverige i anledning af Runebergs död. Vältaligt pekas här på dennes betydelse för Finlands inre pånyttfödelse och för den andliga förbindelsen mellan landen. Runeberg har blifvit en nationalskald både för Sverige och Finland; han representerar «den svensk-finska bildningens blomma, hos sig förenande hvad svensk och finsk diktkonst eger högst och djupast».
•Borgå, du lilla, vid frostig strand — Ar dock en kungsstad i sångens land», sjöng Carl Snoilsky några år senare vid Rimebergs graf. Vid Runebergsstoden i Helsingfors åter besjöng han i högstämda toner »Finlands värn», det ädlaste väl som från Sverige nått öfver Bottenhafvet till den odödlige sångarens minne. Den först nämnda dikten, mindre bekant men icke mindre varm, tolkar till slut Runebei^grafvens betydelse för norden:
Nordens blickar i mulnande tid Söka en borg för att trygga sig vid. Vördade graf här i Finlands jord, Tala bevekande allvarsord! Tufva, som troheten blomsterstrött. Lär oss älska det land, som oss födt!
106
Källa: Internet Archive ·