Sida 142
Porträtt af Johan Ludvig Runeberg, af K. K. Meinander
K. K. BfEINANDER.
hvilka aflöste hvarandra allt efter som de kommo ut. Icke alldeles sällsynt är Philipsens vackra färglagda fotografi från 1858, hvilken också är urbilden för det första, i en mängd af 1860-talets publikationer återgifna träsnittet, hvarmed första steget togs att aflösa de dyrare litografierna. Senare blefvo Sjöstrands och Runebergs medaljonger och byster bland de allmännaste prydnaderna i de finska hemmen; af fotografier blef i synnerhet den Lihrska från 1862 af betydelse. Den har i vår tid varit den mest omtyckta icke minst genom Albert Edelfelts ofta reproducerade kopia. Under 1870-talet påträffas i tryck vanligen bilden af Runeberg från hans ålderdom, med rikt, grått skägg. Ett porträtt, som äfven ofta återgifvits i tryck är den Ottelinska fotografin från 1861, men som planschblad har det egentiigen ej vimnit någon popularitet. Det är dock ett af de bästa, och man har velat åter bringa det i erinring genom att bifoga det till denna festskrift i heliografisk reproduktion efter Tegnérs och Kittendorffs litografi.
Den förnämsta källan för de här meddelade uppgifterna har varit J. E. Strömborgs Biografiska anteckningar. För Runebergs senare lefnadsår har fröken Ida Strömborg godhetsfullt gifvit en mängd värdefulla upplysningar med ledning af sin fars efterlämnade papper.
SILHUETTPORTRÄTT FRÅN 1827.
Bröstbild, profil till höger. Den unge skalden är afbildad med nästan grekisk profil, rak, något framspringande näsa och kraftigt bakparti. Ett yppigt lockigt hår samlar sig öfver pannan. Klippt silhuett
Runeberg tillbragte sommaren 1827 hos ärkebiskop Tengström i Pargas. Vid ett af samkvämen där roade de unga sig med att taga skuggporträtt af hvarandra, och sålunda tillkom denna silhuett, som tillvaratogs af Fredrika Tengström, sedermera Runebergs maka. (Strömborg II, p. 91). Hvar originalsilhuetten nu finnes, är ovisst.
Följande kopior finnas:
Klippt silhuett, 18 cm hög. Tillhör fröken Ida Strömborg, Borgå.
156
Källa: Internet Archive ·