Sida 193
Om Runebergs arbeten i finsk öfversättning, af Ossian Grotenfelt
OSSIAN GROTENFELT: OM RUNEBERGS ARBETEN I FINSK ÖFVERSÄTTNING.
Det egendomliga härvid är, att de tydligaste bevisen härpå sågo dagen i höga norden.
Vi kunna här icke närmare tala om den vackra hyllningsdikt på svenska, «Till R g», som sändts från Tomeå och
signerad med H — k — * ingick i Helsingfors Tidningar den 2 april 1831, således imgefär ett år efter det Runebergs första dikthäfte utkommit (Strömborg, Biografiska anteckningar III: i, p. 26).
Men ett mycket mera ojäfaktigt bevis på huru detta första häftes dikter tidigt slogo an på sinnena i landets nordligaste trakter finna vi däri, att man snart, ja ännu förr än den berörda svenska hyllningsdikten såg dagen, där började öfversätta dikterna till finska och i denna dräkt offentliggöra dem i ortens då för tiden enda finskspråkiga organ, Oulun Wiikko-Sanomia. Uti denna år 1829 grundade veckotidning ingingo från första början ganska ofta finska dikter, nästan alla skrifna på runometer, hvilket äfven i sin mån bevisar, att den finska folkdiktningen ännu dessa tider lefde kraftig i nämnda nordUga trakter, så att äfven flere bildade i bref och annars brukade uttrycka sig på den finska folksångens fyrmåliga trokaiska versmått.
ji^ dock iio, att jag lyckats uppdaga och saminanfön så mycket, att min framstSllning ger en i allminhet exakt bild af ifrågavarande fosterlfindska strfUvande.
F6r att ställa de utkomna Ofversattningama i rätt belysning har jag tillika fiVrsOkt meddela lämpliga utdrag ur samtidens omdömen och recensioner Ofver desamma. Dä dessa uttalanden ofta bära spflr af sin tids mindre fordringar och större hänförelse, mäste de naturligtvis emottagas med tillbörlig reservation. Enär förhällandena likväl bäst belysas genom dylika omdömen frän samma tid, har jag i allmänhet meddelat dem utan tillägg, lämnande åt den upplyste läsaren att på dem utöfva den kritik, hvartill en senare tids mera utvecklade förhållanden gifva anledning.
Jag bilägger här en varm tacksägelse åt alla, som välvilligt bitiädt mig med litterära och personalie-upplysningar!
* Man kan uppställa endast förmodanden om hvem som döljer sig bakom denna signatur. Möjligt är, att hyllningsdikten är insänd af den litterate kronofogden i Tomeå Jakob Heickell (1779— 1840), som till de fyra första åxgångama af Oulun Wiikko-Sanomia meddelade fiere finskspråkiga bidrag både på prosa och runometer (se J. Krohn, Suomal. kiijall. vaiheet, p. 276). Afven kan man såsom uppho&man till den ifrågavarande dikten tänka på Karl Heickell, som var bamfödd i Paltamo» men då för tiden vistades såsom skoUärue i Tomeå. . Till honom skref Lönnrot i en tillfällig kärleksafflbr år 1835 två bref på finsk runometer, och bägge besvarades af Heickell på liknande vers (se A. N. uti Eljaksen Muisto 10 p. lokakuuta 1902). Likväl finnes icke om någondera af desse två män med namnet Heickell omnämndt, att de skulle strängat sin lyra äfven på svenska.
.93 '^
Källa: Internet Archive ·