Johan Ludvig Runebergs hundraårsminne: festskrift den 5 februari 1904

KARL flodin: OM MUSIKEN TILL RUNEBERGS DIKTER.

inspirerats af dem. En särskildt uppgjord förteckning öfver samtliga dessa kompositioner har icke kunnat ingå i denna publikation, men skola de i stället bli omnämnda i föreliggande uppsats, sä vidt möjligt med angifvande af årtal, förlag och publikationsort

Att Runeberg själf var musikalisk, framgår såväl af uppgifterna i Strömborgs Biografiska anteckningar som af den omständigheten att melodier, komponerade af skalden till några af hans dikter, ännu finnas bevarade. Sitt musikaliska sinne hade Runeberg ärft af modem, som säges ha varit begåfvad med en vacker röst. Såsom gosse deltog Runeberg i stjärngossarnas vandringar, då de under julen sjöngo i husen; han hade fint gehör och spelade i unga år på en fiol — af mässing, hvilken ännu förvaras i Borgå lyceum. Topelius har berättat att Runeberg ofta under Topelii vistelse i hans hem i början på 1830-talet kom upp på den unge pensionärens rum, satte sig till fortepianot och beg3mte uttaga egna melodier. «Jag hörde», berättar Topelius, «honom famlande upptaga enkla, men underbart vackra, för mig okända melodier, hans egna». Och Topelius anser det bevisadt att Runeberg diktat åtminstone en del af sina skönaste lyriska stycken under infl}rtande af en musikalisk tanke, som sammanväxte med orden. Då »Soldatgossen» diktades skall, uppger L. Dietrichson, Runeberg hela tiden ha gnolat på en melodi, hvilken förekom den lyssnande »utomordentligt egendomlig och sammansmältande med texten». »Soldatgossens» melodi har tjrvärr gått förlorad. I Strömborgs anteckningar namnes äfven att Runeberg — enligt ett bref af skaldens maka från 1843 — skulle resa in till Helsingfors för att höra Jenny Lind samt att den svenske harpvirtuosen Adolf Sjödén år 1875 spelade i Runebergs hem, hvarvid skalden till minne af besöket skänkte Sjödén ett manuskript med strofer ur några af Sägnerna. Alla dessa drag visa hvilken kärlek Rimeberg hyste till tonemas konst. Att någon musik skulle idkats i skaldens hem af hans egna, är dock icke bekant; professor J. V. Runeberg säger sig ej heller minnas att det skulle spelats eller sjungits i föräldrahemmet.

«5i