Sida 344
Björneborgarnes marsch, af Ernst Lagus
ERNST LAGUS: BJÖRNEBORGARNES MARSCH.
ji» jjjj;]7 i f^r;T|f i ff^^j,u
j/ r^J9j;3 l j<-l l '>rgCf.^ l j.B^ p
j,* m Ii Jh.^ fffi n\f^ r^
i
it ^» »p »
•^ ;]i J]^ ^ j ;3i j < - I I
F=^
I sanning ett praktstycke af folkhumor, som i sin omedvetenhet verkar med lefvande vis comicaf
Härmed är då historien om Bjömeborgames marsch i helg och socken slut, för så vidt den är känd af mig. Det torde väl vara svårt att uppvisa någon melodi, som genomgått flere öden än dess eldiga toner. När Johan Ludvig Runebei^ nästa sekulardag infaller, då skall helt visst månget nytt blad i dess historia hafva tillkommit, och det då lefvande släktet skall väl i lika grad som vi känna bloden forsa genom ådrorna lifligare, hjärtat klappa med snabbare fart då denna marschemas marsch intoneras af sångstämmor eller musikinstrument i fosterländska högtidsstunder. Det är ock tillbörligt, att de många namn, som äro förknippade med dess historia, icke glömmas. Ty det är att märka: det fordrades ett långt, ett utvecklande mogningsarbete, innan dessa toner blefvo värdiga att fyllas af Runebergs stora anda. Om denna anda skall bäras i toner till tider som stunda, så är det nog främst, vid sidan af Padi Vårt land, tonerna till Bjömeborgames marsch som ha denna ärorika uppgift sig förelagd.
344
Källa: Internet Archive ·