Sida 299
Innan sol går ned
INNAN SOL GAR NED. 299
af en halfcirkelformad häck. Vid alla högtidliga tillfällen, och friherrinnan Constance Hall ansåg, att alla dagar denna sommar voro högtidliga, spelade vattenkonsten och duschade med sina strålar guldoch silfverfiskarne, som summo omkring i bassinen och ofta matades af herrskapet Halls charmanta gäster.
Ståtliga påfåglar stoltserade på de med guldskiftande sand belagda gångarne. När herrarne och damerna kommo dem nära, bredde de hastigt ut sina praktfulla stjärtar med ett ljud, som liknade uppslåendet af en solfjäder och läto så de yttersta Qädrarne hårdt släpa på sandgången, så att det knastrade vid hvarje snabbt trippande steg, de vackra fåglarne gjorde. Det knastrande buller, som delta släpande förorsakade, väckte förskräckelse hos damerna, ty de ståtliga fåglarne voro ingalunda af fredligaste lynne och tyckte ej om att bli störda.
Men i Gunnebo trädgård funnos också andra utländska dyrbara fjäderfän, som de vackra götheborgsdamerna utan fara kunde närma sig. De kunde, stående på de små hvälfda träbroarna och stödda mot deras rikt snidade räcken, mata de hvita och svarta svanarne af sällsynt race, som summo kring i dammen. De kunde i godan ro beundra fasanerna och pärlhönsen och i långa stunder sitta utanför den stora voliéren och se på, hur de i alla färger skiftande, gladt kvittrande, utländska småfåglarne flögo fram och åter därinne. De kunde roa sig med att i fru Halls ryktbara hönsgård betrakta de stora Cochinchinalupparne och de små Bantamshönsen, som ej voro större än nykläckta kycklingar, och de kunde agera hönspigor och uppsamla de nyvärpla äggen i små
Källa: Internet Archive ·
