Sida 418
När det käraste gick
4 12 NAl; l»l' I K.U;.\>TI'. (.K. K.
skola finna tillräckliga skäl att klämma efter Åtminstone C.arnegie och IJjörnberg.
— Jag vill ej tänka på alla tlessa processer i framtiden, det blir Backmans ensak, men jag vill ha min rätt och skall aldrig upphöra att yrka därpå. Och jag skall heller aldrig lämna ifrån mig denna nyckel, ty med den skall jag åter en gång öppna porten till min faders och mitt eget kära hus.
Pehr Backman smålog åt John Halls idéer. Han tänkte: — Hur går det, månne, om den nye iigaren förändrar låset till porten, men han sade det ej, ty han tänkte också: — Om det roar John Hall och förströr hans tankar, så är detta ju ett bra oskyldigt nöje. Det är ackurat egalt, med hvilken nyckel John Hall en gång öppnar porten till sitt hus, del blir kinkigare att skaffa honom huset tillbaka, men som han säger, detta får bli min ensak.
Högt sade han:
- Så mycket är väl herr Hall med (»m, att vi till vårt sista andedrag skola kämpa för vår rättfärdiga sak och söka förhindra all vidare sköfling. Nu börjar (lansen om cgendoiuarno.
Hackmans svarta ögon lyste, ty han älskade striden för stridens egen skull ocli tyckte om att ligga i fejd mot halfva världen och att uttänka vilda <»ch förllugna planer och att hvälfva del ena projektet efter det andra i sitt oroliga hufvud. I sill slag var \'('hv Hackman (Mi lika stor fantast som någonsin John Hall .själf.
Men John Hall hade cj horl pä livad Backman sonas I yllral.
Han sal! forsiinkl i sina länkar och Icklc med
Källa: Internet Archive ·
