Sida 295
BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 295
Om Styffes begåfiiing särskildt för historiskt författarskap gjorde sig emellertid hans jämnåriga höga föreställningar. En af dem, sedermera adjunkten Thengberg i Uppsala, en ungdomsvän från Skaratiden, önskade honom sålunda 1845 lycka icke blott till ett lysande specimen för en docentur utan äfven till en mängd följande arbeten, »bestämda icke att förmultna inom universitetets och bibliotekernas murar utan att spridas bland den läsande allmänheten och hos den om möjligt väcka kärlek till de i vidsträcktaste mening historiska monumenter, på hvilka vårt land är så rikt. Mana fram med mäktiga formler det förflutna ur dess glömda och mossbelupna graf, att det närvarande i skenet af forskningens fackla må vid betraktande af de förbleknade dragen af hvad som varit lära sig inse hvad det själf är! Öppna med djärf hand det gamla språkets förrådshus, att det nya må rikta och smycka sig med dess gyllene skatter, med ett ord, blif en Columbus på historiens haf . . ., i hvars sköte ännu många oupptäckta öar äro belägna!» Någon sådan författare blef visserligen aldrig Styffe; att hans verksamhet i alla fall för vår historiska forskning blifvit af ingripande betydelse, få vi snart tillfälle att visa.
I slutet af 1844 entledigades Järta på egen begäran från det förordnande han haft att leda riksarkivets verksamhet och riksantikvarien drog sig likaledes därifrån. En tids interregnum inträdde, ty, sällsamt nog, i hela Sverige fanns ingen lämplig eller villig att mottaga ämbetet; medlemmarne af riksarkivets »historiska skola» ansågos förmodligen alltför unga och man nödgades gå öfver hafvet för att finna en efterträdare. Redan före Järtas afsked hade riksantikvarien föreslagit, att man skulle vända sig till den finske juris professorn J. J. Nordström, rättvisligen berömd genom sitt stora rättshistoriska arbete, och som under sommaren nämnda år gjort ett besök i Sverige. En långvarig underhandling inleddes och under tiden måste riksantikvarien i slutet af 1845 på förordnande mottaga chefskapet samt verkställa riksarkivets flyttning till dess nya lokal i huset n:o 2 vid Skeppsbron. Först 1846 voro alla hinder öfv^ervunna och kunde Nordström utnämnas; i juni detta år tillträdde han sitt ämbete. Äfven Nordström lärde sig snart att uppskatta Styffes duglighet och förhållandet till honom tycktes att börja med arta sig väl. När fråga blef om förvärfvande för statens räk-
Källa: Internet Archive ·
