Sida 294
294 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.
en föreläsning beklagade sig öfver det besvär han en gång haft att få reda på några handlingar i arkivet. »Ser herrarne», fortsatte professorn, »det fanns icke då någon magister Styffe där, som vet allting och går alla tillhanda.» För egen räkning gjorde han också excerpter i mängd, framför allt rörande topografi och komraunikationsväsen, men äfven i andra ämnen, Sveriges förvaltning och skatteväsen, religionsfrihet och yttrandefrihet, icke minst om riksarkivet själft. Dylika excerpters fortfarande värde beror på den omsorg och följdriktighet, med hvilken de äro utförda. Styffes — de befinna sig numera i riksarkivet — äro i det afseendet mycket fullständiga och i det stora hela följaktligen ännu i dag användbara. En frukt af dessa forskningar blef afhandlingen »Om Sveriges kanalbyggnader intill medlet af adertonde seklet». Den utkom 1846 i disputationsform, i sex små af delningar om sexton sidor hvar och med sex olika respondenter. Den är stödd på ett mycket omfattande otryckt källmaterial och bibehåller icke minst därigenom alltjämt sitt värde. ^ Sällsamt nog, med hänsyn till Styffes skaplynne och senare författarskap, börjar den med en allmänt hållen inledning: »Det ligger i naturen af människans väsende, att gemenskapen för henne är den lifsluft, som på en gång utgör villkoret för hennes bestånd och det förnämsta medlet för hennes högre utveckling» o. s. v. Författaren hade meddelat sig om sin plan både med sin närmaste förman och med Järta. Den förre skref därom: »På det hela kunde det icke skada, om han kom att speciminera. Han behöfver något tvång till att ordna och bearbeta sina samlade materialier. I alla händelser hoppas jag, att han må kunna bibehållas för arkivet, ty där är han omistlig, måhända icke så mycket genom några planmässigt utförda arbeten, som fastmer genom sin lust att söka och därigenom förvärfva kännedom om arkivets skatter . . . Han besväras ännu af åtskilligt, som måste nötas bort, och hans oroligt fikande forskningsförmåga behöfver begränsas. Men han besitter mycken historisk specialkunskap, äger därjämte en viss fyndighet och jag har vid många tillfällen sett honom komma de äldre kamraterna till hjälp.» Omdömet synes vara träffande nog, äfven hvad begränsningen vidkommer.
^ Den slutar redan med 1720-talet och tyckes sålunda aldrig ha blifvit fullbordad.
Källa: Internet Archive ·
