Sida 155
4. Om Förtal och Beröm
5T mörphofe; men kan hon det ej, behöf. ves den låghetén at fvärta , at förkroffa andra, då är ingen tvifvel at den perlon fom krupit, blir ock den fom nedflår; och i et öghablick. af vaknande blygtam- het är en pris fnus alt hvad fom behöf-' ves til den fräckheten at utöfver andras hufviiden upplyfta flamma näfa, fom til förene fnokat efter: deras hälar..
Sådane berömmare äro af et altför alf- varligt flag , för at blott beles: den fom, vill göra dem rättvifa , föraktar dem , och den fom känner: dem, hatar dem. Det är ej deras förftånd fom. 'milsleder dem; det är deras förmätna vilja, det är deras faknad af menfkligt värde och moralitet, hvilken för dem gör den jacobinfka grund: fatfen klar, at det ändamål de pröfva godt , rättfärdigar alla flags medel til fit ernående. Hvad bevifar detta annat, än nödvändigheten af en få inrättad Uppfo: fran, at Tron på Dygdens principer in: fkärpes lika farkt fom Tron på Religio- nens, och lika bevisligen fom Mathemati- kens,
Men af hvad anledning finnas Smick. rare? " Af den, at de tålas. Och tålas, hvärföre? För egenkärlekens kull; förd denna famma egenfkaps fkull, (om tål Förtalaren. Den hvars öra kittlas af”ao-
D 3 dras
Källa: Project Runeberg ·