Sida 11
Ett barndomsminne.
Julisolen trängde med våld in på Vesterlånggatan. Det var ej mer än ett par strålar, som hittade väg till ett rum, två trappor upp i ett hus mellan Tyska brinken och Funkens gränd, och de strålarne föllo på ett litet, lågt bord, täckt med en hvit servet och på denna ett par små glas med blommor. Det var doftande rosor och några kvistar finluktande reseda.
Solstrålarna och blomdoften hade icke kunnat väcka dagens hjälte, en liten gosse, som sof i sin bädd bredvid det festligt dukade bordet, men hvad som väckte honom, det var ömma moderskyssar. Då de sömntyngda blickarna föllo på bordet, klarnade de genast, och han var med ens fullt vaken. Mellan blomglasen slingrade sig i grönt och blåklint begynnelsebokstafven till det namn som dagen bar. Inne i bokstafven låg en frestande saffransbulle, och
