Sida 143
Från skandinavismens ungdom.
Det var i början af juni 1843, och på pingstdagen. Vid Blå slussen, utanför södra slagtarhuset, stodo några unga män och spejade utåt Saltsjön.
»Inte komma de i dag», sade en i gruppen. »Sjöresan har nog varit svår. Telegrafen säger ingenting.»
Han kastade en blick uppåt södra bergen. Med telegrafen menades på den tiden den optiska, som sträckte sina träarmar i vädret från taket af det af direktör Bång några år förut bygda och till telegrafinrättningen afträdda huset vid Lilla Fiskargränden, ofvanför Mosebacke.
Hvad telegrafen sade begrep allmänheten icke, men man var van att se efter, om träluckorna voro i rörelse, hvilket bevisade, att nu var det luftiga samtalet i full gång.
»Jag gick nyss förbi Storkyrkan», yttrade en af sällskapet, och det var ofantligt mycket folk som kom ut. Thomander hade predikat. Men ser ni,
