Sida 40
När jag gick i skolan.
Det var ett högtidligt, långt förut med bäfvan motsedt ögonblick, då jag gjorde mitt inträde i skolsalen. Jag var sex år. Omsorgsfullt utrustad af min mor, hvilken haft första mödan med min undervisning, som dock ej hann längre än till kännedom af bokstäfverna, gick jag vid min fars hand upp för Tyska brinken och tog af till höger på den trånga och föga ansedda Tyska Prestgatan, hvilken dock — aristokrater äro vi alla — ansåg sig förnämare än Svenska Prestgatan.
I nummer 27 vid förstnämnda gata låg ett af Tyska församlingens hus, och i det huset fans en enskild skola. När jag med klappande hjerta inträdde i salen, såg jag endast oredigt, att han var fyld med en skara gossar, och mina öron träffades af ett starkt surrande.
Alla läste högt. Några skreko och sökte öfverrösta de andra. Det var ett förskräckligt oljud.
