Sida 205
En nyårsnatt på Rydbergs.
Klockan är visst snart tolf, men ännu hinna vi in i Rydbergs nya matsal. Bara ett par steg från det glänsande kaféet. Så det lyser i den praktfulla salen! Aldrig ha väl ens kristallglober kastat ett så bländande sken. Det är elektriskt och elektriserande. Hvilken underbar verkan! Det är svårt att skilja mellan gästerna, som glömt sig kvar här och de mytologiska figurerna som Georg Pauli målat på väggarne. De blandas om hvarandra, pokulera med hvarandra, le åt hvarandra, svänga om i lustiga ringlar. Det är mer än underbart, men så är det nyårsnatt också, och då ske alltid märkvärdiga, stundom riktigt otroliga saker.
Men det blir alldeles för brokigt. Låt oss gå bakom glasväggen och sätta oss och se på de gamla gobelinerna. Äro de icke gamla? Äro de icke äkta gobelinsväfnader? Jo visst! Fru Boberg-Scholander
