Sida 194
En fri teater
sitt godkännande af hvad som framstäldes på scenen. Postmästarens roll utfördes icke illa, och man fick det intrycket, att rollinnehafvaren uttalade sin egen öfvertygelse, då han förebrådde samtidens »Småköping» att icke begripa det ädla och upphöjda i ett laglöst äktenskap, hvilket också var ganska förklarligt, om, såsom det uppgafs, det var han själf som skrifvit detta »sededrama» och inhägnat det under Almqvists »två ting äro hvita: oskuld och — arsenik».
Öfriga roller framstäldes med den ytterligaste dilettantism, och i synnerhet voro fruntimmerna, med ett undantag, en af skvallersystrarna, rent af ohjälpliga, äfven i minneslexan. Men publiken var nöjd. Det hela var onekligen ett stycke »kulturbild», som förtjänar att ihågkommas.
Källa: Project Runeberg ·