Sida 193
En fri teater
teaterföreställning icke har till afsigt att roa med ett sällskapsspektakel, utan är snarare en förklädd föreläsning, som i dramatisk form söker verka för utbredandet af den åsigten, att vigsel bör betraktas såsom något ej blott oväsentligt, utan äfven skadligt för äktenskapet. Därom rörde sig hela handlingen eller rättare hela samspråket, ty af handling fanns icke mycket.
Såsom dramatiskt alster var stycket ganska otillfredsställande och tråkigt, men framställandet af de åsigter det vill förfäkta var gjordt med en viss kläm och icke utan talang. Tredje akten var den obetydligaste af alla och vid afslutningen stod handlingen ungefär på samma punkt, som vid »sededramats» början. Stycket slutade med anförandet af ett bibelspråk, hvilket författaren funnit med sina syften öfverensstämmande och därför nyttigt att begagna, ehuru han i hela »dramat» sökt förringa bibelns värde och förlöjliga dess läror.
Hvad som dess utom förlöjligades och äfven helt allvarligt fördömdes var »Småköpings», det vill säga hela det närvarande samhällets, obenägenhet att finna det »fria» äktenskapet berättigadt och lofvärdt. Denna obenägenhet stämplades som hyckleri och vrånghet.
Hade man gått till denna fria teater med förhoppning att få skratta, vardt man grymt besviken. Det fans likväl åskådare som skrattade, ehuru det var svårt att första hvarför de skrattade. Men de klappade också händerna och uttryckte med bifallsrop
Källa: Project Runeberg ·