Sida 19
Ljusets fest.
Ur det borgerliga stockholmslifvet på 1830-talet.
»Nå, ändtligen!..; Det var fasligt hvad herrskapet är förnämt. Klockan är för länge sedan sex. Vi började tro, att ingen skulle komma.»
Det var skräddarfrun som stod och neg i sin hvita tyllmössa med breda gröna band och i nya bombasängsklädningen.
»Hit vill man nog komma», sade öfverskäraren och dekateraren Klarin, bugade och skrapade på nya listmattan, som skräddarfrun själf flätat af splitter nya klädeslister. »Här är alltid trefligt, men jag skall säga, att vi ha ett herrans väder, och mörkt är det som i en säck. Det är inte alla gator som ha de nymodiga argandska lyktorna, som man skryter så mycket med.»
»Och så var det folkskockning vid Röda Slussen», tillade fru Klarin, knöt af sig väderhufvan,
