Sida 10
Ljusets fest
hängde pelissen på spiken vid dörren och tog fram sin stora arbetspirat. »Det har stulits hos Frodells, slagtarens, både pengar och silfver. Du känner väl Frodell, han som är så rysligt tjock?»
»Visst känner jag Frodell», förklarade skräddarfrun, nästan litet stucken öfver att sådant kunde sättas i fråga. »Hos honom köper jag hvar gång jag är i södra slagtarhuset.»
»Herre, min skapare, hvad dyrt köttet är nu för tiden!» utropade fru Fagerlund som hade klädstånd i tyska kyrkmuren. »Magistraten har satt taxan till 8 skilling för oxköttet den här månaden. Om kalfkött vill jag inte tala. Skall det vara bakfjärding, kostar det 15 skilling. Hur skall man kunna lefva i sådana tider?
»Åh, man har sill och potatis», förklarade skräddarmästaren, värden på stället. »Se där ha vi Sjömarks! Stig på! Mycket välkomna!»
»Bed nu gesällerna och pojkarne komma in», sade skräddarfrun till sin man.
»Redan gjort», sade mästaren, »men de ska’ krusa gu’ bevars ... Se, der ä’ de. Fram med er nu! Det är minsann inte för tidigt att börja med sexan. Klockan är half sju. Är det borgerligt det?»
»Kära du, sådana präktiga ljus du har!» utropade fru Sjömark, svarfvarfrun, till värdinnan. »Min stöpning gick inte riktigt bra i år. Vekarne äro för tjocka och ljusen rinna. Min talg var dålig, så att det är synd och skam åt det.»
»Ja, men se den som har en talg både fast och
Källa: Project Runeberg ·