Sida 241
Konstnärshat
Nog hade jag hellre bott en trappa upp vid Drottninggatan, men jag hade icke råd, och dessutom var jag rekommenderad till fru Palm vid Krukomakaregatan. Mina släktingar i Nerike kände till henne och ansågo hennes hus för ett tryggadt hem för en ung man utan bekantskaper i den stora staden.
Gumman Palm hade icke så litet hushåll. Hon hade såsom egna barn upptagit sin aflidna dotters tre föräldralösa söner, och tre andra pojkar voro inackorderade hos henne. Sex manliga ungdomar mellan nio och femton år voro just inte så lätta att styra för ett gammalt fruntimmer och en piga, men de tycktes trifvas utmärkt och voro alltid vid godt lynne, och det var gumman Palm också. Det var endast pigan, också något till åren, som såg surmulen ut och grälade, då pojkarne voro allt för besvärliga.
De gingo alla i Maria skola, men den äldste skulle upp på gymnasium till hösten. Hvilket förskräckligt oväsen, när de kommo hem från skolan och lekte på gården! Det hördes långt ned i Zinkensdams trädgård och långt upp i Hornskroken.
»Gossarna ä’ för oregerliga», skrek gamla Sofi, pigan, och hytte åt dem med grötslefven, när hon kom ut på förstukvisten för att hålla styr på vildbasarne.
Men de skrattade åt henne, drogo henne ut på gården, dansade med henne och bankade henne i ryggen med slefven. Gamla Sofi var utom sig af
Källa: Project Runeberg ·